Missnöjesval i tillväxtens skugga
Morgondagens presidentval i Peru är vidöppet. Förre presidenten Alejandro Toledo är medelklassens kandidat och knapp favorit. Men vänsterkandidaten Ollanta Humala och förre diktatorns dotter Keiko Fujimori kan överraska.
Mer av detsamma, en vänstersväng eller förre diktatorns dotter? Den frågan tar peruanerna ställning till i valurnorna i morgon. Förre presidenten Alejandro Toledo (2001–2006) vill behålla det ekonomiska framgångsreceptet med vissa justeringar. Den före detta militären Ollanta Humala förespråkar en vänstersväng och har klättrat i opinionsundersökningarna de senaste veckorna.
Även Keiko Fujimori, dotter till förre presidenten och diktatorn Alberto Fujimori (1990–2000) ligger bra till. Hon har knappast arbetat fram en egen väljarbas utan litar till sin fars stöd i vissa väljargrupper (se artikeln nedan).
Bakom de tre huvudkandidaterna finns ytterligare två högerpolitiker som hoppas spurta sig förbi på upploppet, men de ser inte ut att lyckas.
Peru har under de senaste åren blivit ett föregångsland i Sydamerika. Ekonomin växer så det knakar tack vare ökad export. Nu skeppas inte bara mineraler och fiskmjöl utan även nya produkter som mango, alger och vindruvor till Asien, Nordamerika och Europa. Mot huvudstaden Limas himmel avtecknar sig siluetterna av hundratals lyftkranar i en sällan skådad bygghysteri. Medelklassen växer och allt fler unga välutbildade får möjlighet att skaffa sig en egen bostad.
Den starka tillväxten har i huvudsak gynnat medel- och överklassen i städerna. På landsbygden och i storstädernas arbetarkvarter känner många att de inte har fått sin del av kakan. Därför har den sittande presidenten Alan García lågt stöd och fick skrota sina planer på att ändra grundlagen för att kunna ställa upp till omval. Samma missnöje bär fram två av huvudkandidaterna i söndagens val – Ollanta Humala och Keiko Fujimori.
– Politikerna bryr sig bara om folket när det är val, hävdade Ollanta Humala under ett valmöte förra månaden.
– Sedan fortsätter de att arbeta för den ekonomiska eliten.
Humala säger sig vilja skapa ett ”mer ljuvt och mindre grymt Peru”, en formulering som tilltalar många på den eftersatta landsbygden där han har sin politiska bas. 2006 skrämde Humala slag på medelklassen när han närapå vann presidentvalet med löften om radikala reformer. I år har han skruvat ner retoriken: inga handelsavtal ska rivas upp och centralbanken ska även i framtiden vara oberoende. Ett av hans viktigaste vallöften är att även informella arbetare ska ha rätt till en allmän statlig pension.
Keiko Fujimori försöker slå mynt av sin fars popularitet i vissa delar av samhället, men samtidigt hålla distans till hans regering på 1990-talet. Hon säger sig vara mer öppen och värna om det fria ordet, till skillnad från pappa som mutade tidningar för att skriva gott om honom. Keiko Fujimori hävdar, med all rätt, att det var hennes far som lade grunden till dagens ekonomi med sina reformer på 90-talet.
Den som blir mest glad om Keiko Fujimori vinner är nog pappa Alberto, som då skulle kunna bli benådad. Keiko förnekar att hon skulle ge sin pappa amnesti, men många peruaner misstänker att hon ställer upp i valet just för att få Alberto ur fängelset.
De tre huvudkandidaterna har cirka 20 procent var i opinionsundersökningarna. Om ingen får över hälften av rösterna på söndag möts de två vinnarna i en andra omgång den 5 juni.
Läs vidare: Från traktorpopulist till fängslad ex-diktator
