Vem går det att lita på? Allmänhetens förtroende för forskning vid universitet och högskolor sjunker, enligt en ny undersökning från Vetenskap och allmänhet. I tabloider kan vi läsa att vi aldrig ägnat oss så mycket åt alternativa behandlingar som nu. Många menar att forskare är styrda av företag, politiker eller egenintresse, att forskningen är flummig och onödig.

Själv menar jag istället att det inte finns något bättre alternativ än vetenskap. Det finns många som vill ha din röst eller dina pengar i utbyte mot löften om ett långt och hälsosamt liv. Det saknas inte enkla men kostsamma låt-oss-kalla-det-för-lösningar, men vem kan utvärdera vad som fungerar? Om vi inte kan använda oss av forskning för att få ny kunskap, vart ska vi vända oss då?

För mig är det hela enkelt. Forskning kan leda till en medvetenhet om klimatförändringar, bygga nya bättre solceller och ger oss kunskap om varifrån vi alla kommer från början. För mig är det absurt att vända sig till altare, naturmedicin eller självutnämnda experter för att hitta svar. Svaren finns i verkligheten, forskning är ett hårt praktiskt arbete.

Den brittiske barnläkaren Andrew Wakefield ljög. 1998 påstod han att det finns en koppling mellan vaccin och autism i den vetenskapliga tidskriften Lancet. Med den artikeln skapade han en anti-vaccinationsrörelse i västvärlden som minskat andelen vaccinerade barn. Ingen forskargrupp som återupprepade Wakefields försök hittade någon koppling mellan vaccin och autism. Wakefield manipulerade helt enkelt sina observationer påhejad av en advokatbyrå. Artikel i tidskriften Lancet har dragits tillbaka och Wakefield får inte längre vara läkare i Storbritannien. Trots de radikala åtgärderna mot honom och forskarvärldens avståndstagande sprider grupper av vaccinmotståndare fortfarande sin skräckpropaganda på olika nätforum. I dag har många barn dött av sjukdomar som enkelt hade kunnat undvikas med en vaccinationsspruta. Konspirationsteorier sprider sig snabbare än sanningen i dagens samhälle.

Inför det stora klimatmötet i Köpenhamn hade någon hackat sig in i ett forskningsinstituts mejlserver. Plötsligt dök det upp svartmålande rykten om oegentligheter hos framträdande klimatforskare i många av världens största mediehus. Ryktena kring klimatforskare kan ha bidragit till det fruktansvärda misslyckandet på klimatmötet i Köpenhamn. Men hur ska vi kunna veta vad som är rätt? Det hela började med stulen e-post. Efter granskning av flera oberoende instanser visade det sig att klimatforskarna på sin höjd hade använt ett olämpligt språkbruk när de dogmatiska klimatförnekarna kommit på tal. De riktiga forskarnas vetenskapliga arbete står sig fortfarande mycket bra. Mänskligheten har tagit på sig skygglappar. Lobbyisterna vinner mark genom att misstänkliggöra, inte genom riktiga argument.

I USA har klimatfrågan försvunnit från agendan. I Sverige verkar många politiker ganska nöjda med att inte behöva ta tag i en omställning av samhället. Tiden flyter på som om ingenting hade hänt. Det är ett bedrägligt lugn. Om man söker information hos dem som verkligen försökt ta reda på hur saken ligger till – forskare – så är läget värre än någonsin.

Det är vi människor som är problemet. Den brittiske filosofen Bertrand Russell skrev att ”människan är ett rationellt djur – eller det är i alla fall vad folk har sagt till mig”.

Den öppna och fria forskningen är under attack. Vi har helt enkelt inget annat val än att ta kunskapen tillbaka från kvacksalveriet. Bra utförd forskning är den enda metod som vi människor kan använda för att undvika alla fallgropar – förutfattade meningar, auktoritetstro och extrem skepticism. Dåligt utförd blir forskningen en karikatyr, något som ser ut som vetenskap men i själva verket är tom retorik. Vi måste bestämma oss för att försöka bli de rationella djur som Bertrand Russell hade hört talas om. Låt oss ta tillbaka verkligheten.