Tidigare har kollektiva skadestånd till byar som drabbades hårt under inbördeskriget betalats ut i form av olika infrastrukturprojekt, men de individuella utbetalningarna har dröjt. De som nu ska kunna få skadestånd är anhöriga till personer som dödades eller försvann spårlöst under inbördeskriget, våldtäktsoffer och personer som skadades så illa att de tvingats leva med funktionshinder.

– Detta är en fråga som måste hanteras, väntan har varit lång, säger Jesús Aliaga, som är ordförande för CMAN, den kommission som är tillsatt att bevaka statens arbete för att hjälpa krigets offer.

Nyligen lämnade CMAN över en rapport till landets premiärminister José Antonio Chang med förslag på vilka summor som ska utgå till de skadeståndsberättigade. En tidigare sanningskommission beräknade att 69 000 civila dödades under den 20 år långa konflikten mellan armén och den maoistiska gerillan Sendero Luminoso. Nu har dock ett organ som arbetat med skadeståndsfrågan beräknat det totala antalet döda och försvunna civila till runt 50 000. Denna siffra bygger på fältstudier i landets olika regioner.

Jesús Aliaga understryker att de skadestånd som ska betalas ut måste vara ”realistiska” och att det inte handlar om att sätta pris på människoliv. De summor som föreslagits till premiärministern ligger enligt Jesús Aliaga klart lägre än det förslag som tidigare kommit från paraplyorganisationen CNDDHH, som menar att skadestånden borde beräknas med utgångspunkt från den officiella minimilönen i landet.

Aliaga säger att skadestånden istället har beräknats med utgångspunkt från de faktiska månadslöner som gäller i de tidigare konfliktzonerna, där människors månadslöner vanligen är betydligt lägre än den officiella minimilönen. Skadestånden ska beräknas med utgångspunkt från de inkomster som gått förlorade på grund av att en familjeförsörjare dödats eller försvunnit spårlöst, eller att en person förlorat sin arbetsförmåga.

Under 2011 beräknar staten att betala ut motsvarande 46 miljoner kronor i individuella skadestånd, och ungefär lika mycket i kollektiva skadestånd till byar som drabbades hårt av kriget. De senaste 4 åren har 1 200 samhällen av de 5 600 som klassats som krigsskadade fått kollektiva skadestånd i form av olika infrastrukturprojekt.

Gino Huerta, som är CNDDHH:s representant i CMAN, menar att det är mycket viktigt att de familjer som får skadestånd inte beläggs med några villkor om hur pengarna ska användas, och att de första skadeståndsutbetalningarna går till de äldsta offren.

Jesús Aliaga berättar att man rekommenderat utbetalningar av fasta summor istället för olika belopp beroende på vilka människorättsbrott skadestånden gäller. Han bekräftar också att de första utbetalningarna ska gå till äldre personer på landsbygden.

Aliaga är dock bekymrad över att man i slutet av förra året inte hade lyckats registrera ens hälften av de 50 000 familjer som är skadeståndsberättigade. Det återstår också mycket arbete för att fastställa exakt vilka personer som ska klassas som skadeståndsberättigade, samt hur skadestånden ska fördelas inom familjerna.