Under söndagen gick Egypten, arabvärldens folkrikaste land, till parlamentsval, men knappt tolv procent av befolkningen tros ha deltagit i valet. Efter en valrörelse som kantats av valfusk och massarresteringar av oppositionen hördes knappast några hoppfulla tongångar utanför sittande president Hosni Mubaraks egna led.

Bland allmänheten anses valet vara en metod för presidenten att ytterligare bekräfta sitt maktmonopol och intresset för att rösta är lågt.

– Vem skulle jag rösta på? Det är ett skådespel. Kandidaterna håller upp dörren för oss nu, men när valet är över släpper de den rakt i ansiktet på oss, säger en medelålders man som i likhet med många andra inte ser någon mening med att besöka en valurna.

Egyptiska människorättsorganisationer rapporterar om myndigheternas övervåld och räknar till nio bekräftade dödsfall i samband med valet. På minst två håll i landet har säkerhetsstyrkor attackerat väljare med tårgas och från flera valdistrikt hörs vittnesmål om hur oppositionsanhängare arresterats eller tvingats bort innan de lagt sin röst.

Även det senaste valet år 2005 kantades av våldsamma protester och brutala polisingripanden och söndagens händelseutveckling var väntad.

– Vi kommer inte bevittna ett fritt och rättvist val i Egypten. Det här är ett val som saknar insyn, där oppositionella röster attackeras medan statsfinansierad media endast fyller en kosmetisk funktion, spådde Bahey el-din Hassan på Kairos institut för mänskliga rättigheter, en dag innan valet.

Den egyptiska regeringen har avvisat erbjudanden om internationella valobservatörer och utfärdat mycket få tillstånd till lokala organisationer som ansökt om att få bevaka valet. Internationell media tilläts inte sända live under valdagen och flera journalister togs in för förhör och fick sin utrustning konfiskerad.

Regeringen tros också ligga bakom blockeringen av muslimska brödraskapets hemsida, som under valdagen inte kunde nås av internetanvändare i Egypten, men däremot utanför landets gränser. Även den oberoende dagstidningen Shorouq rapporterade störningar i visningen av sin nätupplaga.

Parlamentsvalet ska fylla 508 valbara platser och valresultatet, som tillkännages först efter denna artikels pressläggning, kommer sannolikhet att ytterligare bekräfta positionen för den sittande president Mubarak och hans parti Nationaldemokratiska partiet (NDP).

Muslimska brödraskapet, som utgör Egyptens enda organiserade opposition, är officiellt förbjudna att verka i landet. Men rörelsens kandidater ställer upp som obundna. Under valspurten har 1300 medlemmar av Muslimska brödraskapet arresterats och religiösa budskap har endast antytts i årets valkampanj.

Muslimska brödraskapets slogan ”Islam är lösningen” har inte synts på några valaffischer inför årets val, men små medicinförpackningar som innehåller en koranversprydd bipacksedel lär ha delats ut på Kairos apotek.

Nytt för årets val är den särskilda kvinnokvoten, där 64 säten vikts för kvinnliga kandidater. Mozn Hassan från organisationen Nazra, feministisk research, är pessimistisk i fråga om syftet med platserna. Hon tror varken att de avsatta parlamentsplatserna kommer ge kvinnor större politiskt inflytande i landet eller lyfta fram frågan om kvinnors rättigheter i regeringspolitiska sammanhang.

– Det ser inte ut som om de här platserna kommer fyllas av kvinnor med politisk erfarenhet eller kvinnor som driver frågor om kvinnors rättigheter. Många av de oberoende kandidaterna har dragit sig ur redan i kampanjfasen och kvar är de som tillhör NDP.

Valobservatörer har inför valet varnat för röstköp och på gatan sägs den som säljer sin röst tjäna mellan 100 och 250 svenska kronor och kanske också en bit kött. Ännu samlar de lokala rapportörerna in vittnesmål om valfusk. Dubbla röster och stoppade valurnor hör till de vanligaste anklagelserna.

De enda som envist vidhåller att valet är fritt och rättvist är representanter från NDP. En man som lagt sin röst på Samir Fahmy, nuvarande oljeminister, rycker på axlarna inför Fria Tidningens fråga om korruption i landet. Han tycker att president Mubarak får oförtjänt mycket kritik.

– Mubarak är okej. Egyptierna behöver inte en folkets man utan de behöver någon som styr med auktoritet, som på faraos tid.