För ett år sedan införde den dåvarande regeringen ett antal förbudsparagrafer i hälso- och sjukvårdslagen. De fick namnet stopplagen och förbjöd nyprivatiserade sjukhus att gå med vinst och att ta emot landstingets patienter och privata dito samtidigt. Minst ett sjukhus per landsting, däribland landets sex region- sjukhus, skulle också fredas från utförsäljning. Dessa inskränkningar försvinner enligt den nya regeringens förslag, som nu är ute på remiss och är tänkt att träda i kraft den 1 juli i år.

Förslaget kritiseras av motståndare till att vinstintressen över huvud taget får förekomma inom vården. Kritiken har dels principiella, dels praktiska grunder.
– Vinst är alltid oförenligt med sjukvårdens många komplexa uppgifter. Vi ska inte bara operera grå starr på löpande band med en morot i form av vinst per öga, säger Maria Sundvall, medlem i nätverket Gemensam välfärd och läkare i psykiatri i Södertälje.
– Inom den landstingsdrivna vården har jag själv märkt att när man inför mer marknadslösningar ökar de insatser som är mätbara och ger vinst, även om det inte är de som behövs mest. Det är svårt att mäta omhändertagande och bemötande.
Socialminister Göran Hägglund (kd) menar att vinstintressen öppnar för finansiellt starka vårdgivare som kan investera i utrustning och personal. Han håller dock i en debattartikel med om att landstingen måste kunna ställa tydliga krav på vårdgivarna och få bättre möjligheter att kontrollera att de håller vad de lovar.

Beställningschefen på Stockholms läns landsting, Kjell Nyberg, pekar på flera problem med de kommande upphandlingarna.
– Om vi frångår lagen om offentlig upphandling kommer vi att få internrevisionen på oss. Men om politikerna vill testa gränserna kan det bli svårt att förena. När S:t Göran såldes ut vet jag att det kom politiska direktiv om vissa villkor, och att revisorerna sedan tyckte att det sålts för billigt.
I Stockholm håller den nytillträdda landstingsmajoriteten sitt första riktiga möte i slutet av januari men i budgeten signaleras att vården ska inrikta sig mer efter vad vårdtagarna vill.
– Det är ju positivt med en fritt tänkande storstadsmänniska som själv väljer sin vård. Men vårdgarantin är svårare att tillämpa på gamla eller kroniskt sjuka som behöver mer kontinuerlig vård. Det är dem man kan tänja lite på och så tänjer man lätt för mycket, säger Kjell Nyberg.

De principiella argumenten om att man inte ska kunna göra stora vinster på sjukdomar mynnar också ut i farhågor om att alla inte skulle vara med och betala för alla andras vård i framtiden. Privata vårdförsäkringar är tillåtna i dag men om skattepengar skulle gå till att subventionera sådana försäkringar skulle det bli mindre pengar över till den vanliga offentliga vården för dem som inte har råd med en egen försäkring, varnar kritiker som Cecilia Verdinelli från Göteborgsbaserade Sjukvården inte till salu.
– Än så länge säger förespråkarna men snälla rara, ingen påstår att vi ska privatisera finansieringssidan. Men nu kommer opinionsbildare och börjar snegla på andra finansieringslösningar, säger hon.
– Det utgår från en tanke om att det finns ett överutnyttjande i vården i dag. Kostar det mer så skulle folk sluta springa till doktorn. Men det finns det inga bevis för i Sverige. Tvärtom blir det överutnyttjande om man har en privat sjukförsäkring och vill få valuta för pengarna.
Fredrik Thafvelin, Nordenchef på den privata vårdkoncernen Capiogruppen, som bland annat driver Lundby sjukhus i Göteborg och S:t Görans sjukhus i Stockholm, menar att farhågorna bygger på förutfattade meningar.
– Visst är det lättare att göra kalkyler och kvalitetssäkra höftoperationer än kontinuerlig vård. Men där finns spännande saker som Capio driver i Spanien där vi har ansvar för all sjukvård inom ett geografiskt område och har väldigt långa avtal på 30 år. Så om vi förebygger sjukdom tjänar vi själva på det. Och den vården är 100 procent skattefinansierad, säger han.
[email protected]
Nästa vecka: Tjänar skattebetalarna på privatiserad vård?