Under 2001 drabbades Turkiet av en inhemsk ekonomisk kris och hade knappt återhämtat sig när den globala finanskrisen slog till 2007. Särskilt svår blev situationen för landets arbetare, många tvingades gå ner i arbetstid eller förlorade sina jobb.

Kritiken mot regeringens hantering av krisen har stadigt ökat sedan dess och lett till att protesterna flyttat ut på gatorna. Första maj i år demonstrerade 140000 människor på Taksimtorget i centrala Istanbul. Inte sedan 1977 – då minst 34 människor dödades under en första majdemonstration på samma plats – har så många samlats på en offentlig plats för att visa sitt missnöje mot regeringen.

Fackföreningarnas stärkta position i Turkiet visade sig inte minst under Europas sociala forum, ESF, som hölls i Istanbul den 1–4 juli. Landets tre största fackföreningar stod för merparten av forumets finansiering och organisering.

– Orsaken till att vi är med och arrangerar är att vi i facket har yrken som tillhör det dagliga livet, till exempel elektriker och byggarbetare. Därför ser vi vad som är fel i samhället och vi har ett ansvar att förändra, säger en pressrepresentant från Tmmob, arkitekternas och ingenjörernas fackförbund.

Den viktigaste anledningen för honom att delta är att han tror att det är viktigt med en enad europeisk arbetarrörelse. Han är framför allt här för att diskutera frågor som arbetslöshet och privatisering av utbildning.

– Det europeiska forumet är viktigt därför att man diskuterar värderingar och ideal som delas av facket. Vi arbetar mot samma mål, därför deltar vi, tillägger han.

Under vintern privatiserades det statliga sprit- och tobaksbolaget Tekel och såldes till British American Tobacco, med följden att tiotusentals arbetare avskedades. Motreaktionen blev en över 70 dagar lång strejk i Ankara, och stora demonstrationer hölls i solidaritet över hela landet.

– Våra protester riktar sig mot regeringen och privatiseringen av statliga institutioner. Strejken mot utförsäljningen av Tekel är den största i Turkiet på 20 år, säger Nadiye Gürbül, fackligt engagerad och aktiv i ESF:s arrangörsförening.

– Tidigare var protesterna små, men nu växer motståndet!

En av forumets besökare var Yavuz Yildirim, som doktorerar i sociala rörelser vid Ankara universitet. Han tror att facket och vänstern måste enas om de ska få till stånd en verklig politisk förändring.

– Facken och vänstern är väldigt splittrade och dåligt organiserade. De arbetar inte tillsammans, förutom på dagar som första maj. De ideologiska skillnaderna gör det svårt för dem att samarbeta. Även om målet är detsamma, så skiljer sig metoderna för att nå dit.

Under European Social Forum lyftes kritik från deltagare mot att de mest resursstarka fackförbunden tagit över under arbetet inför forumet, vilket fått flera mindre vänstergrupper att dra sig ur.

Nadiye Gürbül förstår kritiken och håller med om att det varit svårt att få fackförbunden och vänstern att samarbeta inför ESF. Hon tycker också att det är tråkigt att inte fler deltagare och organisationer dykt upp. Samtidigt ser hon forumet som en symbol för landets växande folkrörelser, och hoppas att de olika grupperna ska kunna enas i kampen för arbetarnas rättigheter.