- Plötsligt når vi nu en kritisk massa när många medier tar upp miljöfrågorna samtidigt. Och då behöver marknaden möta den efterfrågan, säger Eva Eiderström, chef för Svenska Naturskyddsföreningens SNF:s kontor i Göteborg och riksansvarig för deras Bra Miljöval-märkning sen den infördes år 1989.
Vad gäller kläder har dock miljömärkningarna totalt floppat hittills. Bara ett företag har certifierat sin produktion av sex plagg hos Krav, och inget enda har gjort det inom SNF:s Bra Miljöval eller den halvstatliga märkningen Svanen. Krav drar sig nu tillbaka till att bara certifiera växtfibrerna och lämnar kontrollen av själva tillverkningen till SNF och Svanen, kopplad till EU:s miljömärkning Blomman. Den miljövänliga marknaden i Göteborg består således av utländska ekomaterial som antingen har utländska certifikat eller inga alls.
Allra bäst för miljön är det troligen att handla begagnat. Men vill man köpa nytt finns i Göteborg ett tjugotal affärer som erbjuder någon typ av miljövänliga kläder (se faktaruta). Det är dels hos alternativa entusiaster och unga svenska formskapare, men plaggen finns också i sportbutiker och som delar av sortimentet hos de stora kedjorna. Det rör sig inte längre bara om underkläder utan även tröjor, byxor och ytterkläder erbjuds. På onsdag introduceras till exempel en rock helt i ekologisk lin och ull i butiken Weekday.
Den nya rocken är också ett exempel på marknadens omognad. Dess svenska designer Julian Red erkänner att de inte har tillgång till något intyg på att råvaran är ekologisk, något som kunder i vanliga fall ska kunna kräva. Att växtfibrerna är ekologiska betyder inte heller att inte miljö- och hälsofarliga kemikalier använts i fabriken.
- Det finns nog väldigt många företag med oklara certifieringar, men personerna bakom är seriösa. Vi ska vara schyssta mot dem som ännu inte hunnit hela vägen fram, för det finns ju så många andra som inte gör någonting alls, säger Eva Eiderström på SNF.
Ett klädmärke har vänt på förhållandena och bojkottat certifieringsorganen. Det är göteborgsbaserade DEM Collective som har trikåplagg i olika butiker i stan.
- Vi tycker att alla certifieringar är för dåliga. Miljöcertifikaten exkluderar ju de etiska bitarna och vice versa. Så inget är hållbart. Därför har vi byggt upp det här själva, säger Karin Stenmar, som tillsammans med Annika Axelsson äger företaget.
Det finns ännu ingen rättvisemärkning på klädtillverkning, men experter har lovprisat DEM:s fabrik på Sri Lanka som är 'bortom rättvisemärkt'.
Deras bomull är certifierad av Skal International, en hollandsbaserad motsvarighet till Krav. Därefter sys den upp av arbetare på Sri Lanka som Axelsson och Stenmar har anställt för en lön tre gånger över minimilönen. Just fabrikslönerna ska inte ens behöva påverka konsumenten eftersom de enligt sajten cleanclothes.org bara utgör en halv procent av slutpriset. Linnen och
t-tröjor från DEM kostar runt 200 kr i handeln. Men undertröjor och barnkläder i ekobomull finns också att köpa för nedåt 100 kronor i Göteborg.
- Det är en myt att ekokläder måste vara dyra, säger Pia Axå på Minni Ekoaffair.
Materialet kan dock spela in på priset. Energisnål hampa driver upp priset med någon hundralapp.
I ekoylle kostar en herrkofta hos nyöppnade Once upon a time dryga tusenlappen. Lägger man på en hundralapp kan man få demeterklassad ull.
- Då kan man se exakt vad fåret har betat och vad det hette. Då doppas fåren heller inte i ammoniakbad och sånt för att undvika ohyra, berättar Pia Anjou som ritar och syr sin egen kollektion.
Exklusivt är också det amerikanska utelivsföretaget Patagonia, som tillverkar fleecetröjor av gamla polyesterkläder som kunder lämnat tillbaka.
Även storkedjorna Kapp-Ahl och H&M har visst miljövänligt sortiment, framför allt på barnsidan. Kapp-Ahl uppger att omkring 15 procent av deras försäljning är godkänd av antingen EU-blomman eller giftfria 'Öko-Tex.' Informatören Ann-Marie Heinonen berättar att Kapp-Ahl provat miljövänliga kläder en gång tidigare men att för få ville köpa.
EU-blomman har fått kritik för att acceptera vissa skadliga kemikalier, men Anders Moberg från miljömärkningen Svanen menar att en kompromisslösning är bättre än ingen alls.
- Alla är eniga om att ekobomull är bättre, men frågan är om det finns tillräckligt. En miljömärkning får inte bli för marginell, säger Moberg, och berättar att företag kan kombinera EU-Blomman med ett märke där det står Organic för att markera ekologiska råvaror.
Han instämmer med både Kapp-Ahls Ann-Marie Heinonen och SNF:s Eva Eiderström att ekokläderna mycket väl kan slå igenom stort nästa år. Då kan åtminstone de billigare materialen konkurrera fullt ut även om mindre medvetna konsumenters köpkraft. Frågan om den etiska hållbarheten kan hålla jämna steg med den ekologiska kvarstår dock.
- Även på ett ekologiskt bomullsfält kan du ha slavarbetare, säger Annika Axelsson från DEM.