Tidlösa rockrökare från True Lies
Social D-Day Artist True Lies Bolag Rootsy/ADA/Warner
Musik
Det är svårt att inte charmas av den här malmökvintetten. True Lies river av en bunt klassiskt läderklädda rockrökare men petar samtidigt omsorgsfullt in lite närsynt pop i smeten. Somligt kläs i ganska storslagna romantiska arrangemang och annat toppas med försiktig elektronik. Det blir lite som ett hemligt möte mellan Silverbullit och Matthew Sweet. Eller som ett svenskt The Hold Steady med en blodig Iggy Pop på sång.
Även om Per Olins mörka röst tycks på rymmen från ett svartklätt åttiotal får låtarna mig att tänka på allt ifrån den där Springsteens sjuttiotal till nittiotalets skotska pophjältar i Teenage Fanclub. Tidlöst alltså, men ändå modernt i någon mening.
Jag är ledsen om det blir lite mycket referenser här. Ett band vill ju egentligen bara höra att det låter som sig självt. Men, kors i taket, det gör ju True Lies ändå! En människa är ingen ö sägs det, och inte ett band heller, så att få en liten inblick i bandmedlemmarnas skivbackar förringar knappast upplevelsen av musiken. Inte när melodi, tajthet och hängivenhet så självklart ramar in allt-ihop som här.
I grunden är det ju det här trots allt bara rock (och ”bara” är här menat som ett positivt adverb). Jeans-och-t-shirt-rock med pompösa ambitioner och ett par stråkklädda ballader inklämda mellan powerpop-riffen. Och det är ju faktiskt allt man behöver ibland.
Musik
Social D-Day Artist True Lies Bolag Rootsy/ADA/Warner