Som en del i landets strävan efter EU-medlemskap har de turkiska myndigheterna skärpt reglerna mot tortyr, som numera är uttryckligen förbjudet enligt lag. Den som döms för att ha utövat tortyr ska enligt lagen dömas till minst tre års fängelse.

Personer som grips har numera rätt att omedelbart få juridiskt hjälp och det har införts tidsbegränsningar för hur länge personer får hållas gripna innan deras fall ska prövas av domstol. Undantag kan dock göras för dessa regler om en person är misstänkt för terrorbrott.

Men trots genomförandet av dessa hyllade reformer så tycks tortyr fortfarande vara ett problem i landet.

Enligt uppgifter från Turkiets människorättsförbund, IHD, sjönk antalet rapporter om tortyr genomgående under de första åren efter att “nolltoleransen” hade införts, men år 2008 mer än fördubblades antalet fall.

Rapporten för 2009 är ännu inte klar, men enligt de uppgifter IPS fått ta del av tyder det mesta på att antalet fall kommer att bli lite högre än år 2004, då regeringspartiet skärpte lagarna mot tortyr. År 2004 fick IHD in uppgifter om 1 040 fall av tortyr.

– Det största problemet i Turkiet handlar om mentaliteten, säger läkaren Necdet Ipekyuz från Diyarbakir som i samarbete med Turkiets människorättsstiftelse, TIHV, erbjuder tortyroffer gratis läkarvård.

Enligt Necdet Ipekyuz gäller inte regeln om att människor ska vara oskyldiga till motsatsen har bevisats i Turkiet.

År 2008 meddelade den dåvarande justitieministern att det inkommit 4 719 anmälningar om tortyr, dålig behandling och övervåld från personer bara under de två föregående åren.

Sezgin Tanrikulu, som är en framstående kurdisk människorättsjurist och tidigare ordförande för Diyarbakirs advokatsamfund, säger att den vanligaste formen av tortyr är misshandel. Men det är också vanligt att fångar tvingas lyssna på musik på extremt hög volym eller utsätts för hot.

– Tortyr förekommer på gatorna, när personer sitter gripna i såväl officiella som inofficiella häkten samt på fängelser, säger Tanrikulu.

Läkaren Necdet Ipekyuz säger att den tortyr som var vanlig förr – då personer kunde hållas fångna i några veckors tid och utsättas för exempelvis elchocker eller brännmärken av cigaretter – fortfarande förekommer, men är betydligt mer ovanlig. Enligt honom är dagens tortyrmetoder framför allt misshandel och olika former av psykisk terror i form av hot och förolämpningar.

Ipekyuz menar att övergången till mindre grov tortyr hänger samman med flera saker. Konflikten mellan staten och den kurdiska PKK-gerillan har lugnat ned sig och reformer har genomförts för att harmonisera turkiska lagar med EU:s lagstiftning. Det civila samhället har också bidragit i kampen mot tortyren.

Men Ipekyuz påpekar också att de teknologiska möjligheterna har förändrats.

– Det har blivit enklare att övervaka människor, att avlyssna deras telefoner, läsa deras post, spela in samtal på långa avstånd och samla in bevis.

En annan förändring som inträffat på senare år enligt Sezgin Tanrikulu är att barn i högre utsträckning utsätts för tortyr. Det bekräftas av läkaren Ipekyuz.

– Förr var det få barn som vände sig till TIHV för att få behandling. Nu kommer det barn som ännu inte fyllt 15 år.

I en färsk rapport påpekar Amnesty international att tusentals minderåriga på senare år har gripits och anklagats för terrorism efter att ha deltagit i icke-godkända demonstrationer.

I januari i år rapporterade föräldrar till barn som hålls gripna anklagade för terrorrelaterad brottslighet i staden Adana att fängelsepersonalen hade sprutat kallt vatten på barnen, och sedan hällt salt i de sår som uppstått. Enligt föräldrarna hade barnen berättat att det allra minsta problem kunde resultera i tortyr.

Fortfarande råder straffrihet för gärningsmännen. Den kurdiske människorättsjuristen Tanrikulu menar att myndigheterna skyddar de personer som utövar tortyr.

– Domare tolererar tortyr. Åklagare tolererar tortyr. Man tillåter inga utredningar, säger han.

Efter en ovanligt våldsam demonstration i sydöstra Turkiet i mars 2006 lämnade Diyarbakirs advokatsamfund in 76 separata anmälningar om tortyr till myndigheterna. Ingen av dessa resulterade i något åtal, enligt Tanrikulu, som vid tiden var advokatsamfundets ordförande.

Men straffriheten är inte begränsad till den sydöstra kurdiska delen av landet. En undersökning genomförd av nationalförsamlingens människorättskommission visade att endast två procent av de utredningar av tortyr och misshandel som genomfördes mot över 2 100 poliser i Istanbul mellan 2003 och 2008 resulterade i bestraffningar.