I november kom en rapport från Reportrar utan gränser om internet i världen. De skriver att bland annat Iran, Kina, Vitryssland, Saudiarabien och Nordkorea är internets fiender. Människorna i dessa länder får inte använda hela internet. Man sätter bloggare och webb-journalister i fängelse.

Sekreteraren för Irans högsta råd för informatik har läst rapporten. Han säger att Iran har andra värderingar än människor i väst.
– Man ska inte ha frihet att säga saker som är emot landets kulturella värderingar. Alla länder har censur, för yttrandefriheten ska inte bli prostitution, säger han till den iranska nyhets-byrån ILNA.

I Iran bor 70 miljoner människor. Mer än tio procent av dem använder internet, och allt fler börjar göra det. Många ungdomar går till internet-kaféer. Irans regering har censurerat internet i flera år. Internet-användare i Iran kan inte se alla webbsidor. Två statliga kommittéer bestämmer om vilka sidor som folk inte ska få se.

Samad Momenbellah är biträdande minister för tele-kommunikation. Han säger att de nästan bara censurerar omoraliska webbplatser. Dessutom censurerar de några webbplatser med förolämpningar mot personer som Iran litar på, säger han.
Men Esmail Radakani på det statliga IT-nätverket säger att de censurerar bort 1 000 nya webbplatser varje månad. Dessutom har de ett automatiskt system som censurerar all porr på internet Enligt Radakani censurerar man mer än 10 miljoner webbplatser. Mer än 90 procent av dem innehåller porr, säger han.

Iran har nyligen förbjudit människor att ha bredband hemma. De vill hindra folk från att ladda ner västerländsk musik och film.
Arezoo studerar statsvetenskap på Teherans universitet. Hon vill inte säga sitt efternamn. Arezoo säger:
– De flesta webbplatser som myndigheterna censurerar innehåller porr. Men censuren är ännu hårdare mot webbplatser med socialt eller politiskt innehåll, eller med religiöst innehåll som regeringen inte gillar.
– Om man söker information om mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter eller grupper som arbetar mot regeringen, hittar man inget. Man får ett meddelande om att man inte kan se sidorna. Inga webbplatser som drivs av oppositions-grupper kommer under censuren, säger hon.
Arezoo berättar att även konservativa nyhets-webbplatser blir censurerade. Ibland kan man till exempel inte läsa webbtidningen Entekhab, berättar hon.

Många människor bloggar i Iran. Till och med president Mahmoud Ahmadinejad har en egen blogg. Men många politiska bloggar är censurerade, och många bloggare blir hotade, gripna och fängslade. Bloggaren Arash Sigarchi dömdes till 14 års fängelse i februari 2005. Han överklagade, men i januari 2006 blev han gripen igen. Man dömde honom till tre års fängelse för att han hade skrivit något dåligt om den högste ledaren, ayatollah Khamenei, och för propaganda mot regimen.

Men det vanligaste sättet att stoppa bloggare är att censurera deras bloggar.
– Det är ett lättare sätt att kontrollera journalister och bloggare på nätet. Man behöver inte sätta dem i fängelse och tortera dem. Det ser bättre ut. Människorättsorganisationerna säger inte så mycket, säger Arezoo.