”Bättre värld utan kärnkraft”
Lördagens möte i Missionskyrkan i Uppsala fick deltagarna att blicka tillbaka på 1970-talet. Då ingen höll sig neutral i kärnkraftsfrågan. Det handlade inte bara om val av teknik, utan lika mycket om identitet och livsstil. Detta fördes också upp under mötet där man samlades för att diskutera dagens inställning till klimatutmaningen, kärnkraft och hur frågan skulle föras vidare.
Många som deltog har själva varit folkrörelseaktivister och brinner fortfarande för frågan. För dem handlar kärnkraft om etik. Vad är bäst i det långa loppet? I dag, menar de, är människor miljömedvetna och vi behöver inte den extra energin som förespråkare för kärnkraft talar om. Förnybar energi påverkar heller inte ekonomin så pass att det inte är värt att rädda världen. Kärnkraft har med mötesdeltagarnas ord hittills använts till slöseri.
Gunnel Axelsson Nycander, från Svenska kyrkans internationella avdelning Hela världen, var en av paneldebattörerna. Men medan hon poängterar att Svenska kyrkan inte har tagit ställning när det gäller kärnkraftsfrågan, har hon personligen varit engagerad sedan tonåren. Om kärnkraftsdebatten ska hållas levande måste det finnas en tydlig folkrörelse och inte bara en kampanj, menar hon.
– Förut handlade det om en ideologi medan vi i dag är medvetna om möjligheterna. Vi vet att sol- och vindkraft är på gång och att det finns bättre energikällor än kärnkraft, säger hon.
Gudrun Utas som satt i publiken tycker att det är absurt att regeringen är positiva till att bygga nya reaktorer.
– Det handlar om naturlagar. Det finns inget sätt att få avfallet från kärnkraft att försvinna snabbare. Nya reaktorer skapar bara nya problem och olycksrisker.
Mötet präglades av viljan att hitta tillbaka till den gemensamma strävan som engagerade människor under 70-talet. Det var en positiv vision om hur ett bättre samhälle ska vara. Problemet i dag menade några av de församlade, är att den visionen inte finns längre och att människor istället har blivit osäkra på vad framtiden har att erbjuda. Och att det även i dag finns grupper som kämpar för till exempel klimatfrågan, men att det nu handlar om rädsla för hot snarare än en positiv drivkraft.
Gunnel Axelsson Nycander lärde sig genom 70-talets folkkampanjer att man kan påverka. Som medlem i Fältbiologernas miljöorganisation var det en självklarhet att ställa sig emot kärnkraften. Även om hon inte själv kunde rösta samarbetade hon mycket med äldre kampanjare och fick delta i diskussioner och demonstrationer som formade hennes värderingar.
– Det fanns en bild av alla som var för och emot kärnkraft. Vi uppfattades som flummiga medan de som var för tyckte att industrin och pengar var viktigast. De var mer materiella och var motståndare till miljöfrågor.
Gunnel Axelsson menar vidare att synen har förändrats. Miljöfrågorna har fått ett stort genomslag i samhället, och medvetenheten är idag stor om att klimathotet är akut.
Hur kan det inte märkas att många svenskar vill ha förnybar kraft? Det var en av frågorna som ställdes bland publiken när diskussionen om energikällor kom upp. Under den tid som kärnkraft varit aktuell i Sverige har kopplingen till kärnvapen varit tydlig. Ändå är det konstigt att det inte fått större betydelse i samhällsdebatten, tyckte deltagarna.
Vissa menade att kärnkraft som energi är ett sätt att avleda människor från att inse vad som egentligen görs, det vill säga bomber. Kärnkraft och vapen hänger ihop men nackdelarna måste föras upp oftare i media, så att medborgare får veta vad kärnkraften används till egentligen.
Mötet var en början till nytt engagemang. Men, menade de församlade, för att hålla debatten levande måste en ny berättelse och en positiv bild av framtiden skapas. Kommande generationer måste veta att det finns ett annat alternativ till att låta sig styras av pengar och det materiella. Gudrun Utas menar att det är viktigt att kunskapen och upplevelserna återberättas.
– Det är lika viktigt för oss att fortsätta engagera oss som de yngre för att det är ett gemensamt ansvar. Men jag är säker på att det kommer en ny våg av engagemang när det gäller kärnkraften. Det gör det alltid.
