Han pratar lugnt och lågmält. Kanske beror det på de lugnande medicinerna han äter. Sedan beskedet om avslag kom har han varit djupt deprimerad och försökt ta livet av sig fem gånger. Nu går han hos en psykolog två gånger i veckan, men tycker inte att det hjälper så mycket. Orsaken till att han mår dåligt finns ju fortfarande kvar. Han anses av Migrationsverket vara oberoende av sin familj och har därför inga skäl att stanna i Sverige. Nu bor han i en lägenhet Göteborg i väntan på att hans överklagan ska tas upp.
- Ska de bestämma om jag behöver min familj eller inte, undrar Mehdi.
Mehdi och hans familj flydde från Iran till Sverige för snart fyra år sedan. Hans mamma Maryam arbetade som regimkritisk journalist i hemlandet, och det hände att Mehdi hjälpte henne med att intervjua studenter på universitetet i Teheran då han själv var student där och hade tillgång till den världen. Även Mehdis pappa var politiskt aktiv, och när de blev efterlysta flydde de till Sverige och sökte asyl för hela familjen. Men i februari 2005 fick de avslag på sin ansökan. De överklagade, men när den tillfälliga asyllagen kom drog de tillbaks överklagan för att få rätt att söka via denna. Då föräldrarna var skilda åkte pappan till Danmark, där han beviljades permanent uppehållstillstånd. Mehdi kunde varken gå i skola eller jobba och han sysselsatte sig med att läsa böcker på biblioteket och se på tv.
Så till sist i juni, efter drygt tre år i Sverige, kom beskedet grundat på den tillfälliga asyllagen. Mehdis mamma, hans 10-åriga lillasyster och hans 19-åriga lillebror fick stanna. Men själv fick Mehdi avslag med motiveringen att han, med anledning av sin ålder, var en egen individ oberoende av familjen.
- Jag vill inte åka tillbaka till Iran. Jag har ingen släkt kvar där, och eftersom jag inte gjort militärtjänst skulle jag få göra det.
Ingeborg Sevastik, vice ordförande för Flyktinggruppernas och asylkommittéernasriksråd, FARR, menar att det inte är ovanligt att sådana här utvisningar sker.
- Jag har, tyvärr, varit med om flera liknande fall där gränsen dragits vid 18 år. Men det är ju ett oerhört grymt beslut. När ska han få se sin familj igen? Han kommer inte att få visum till Sverige, eftersom de kommer att tro att han kommer att vilja gömma sig, och familjen kommer inte att kunna hälsa på honom i Iran. Det är en familjeseparation och det bryter totalt mot de mänskliga rättigheterna, säger hon.
Ingeborg Sevastik tycker att det är tragiskt att man håller så fast vid de svenska måtten för när någon räknas som vuxen.
- I Iran håller ju familjerna ihop i en livslång gemenskap, säger hon.
- Hade jag bott i Iran hade jag kanske bott med mina föräldrar till jag var 30, säger Mehdi.
Han berättar vidare hur hela familjen påverkats av beslutet. Hans mamma tar också lugnande tabletter och lillasystern ringer hem från skolan omkring två gånger varje dag, oroad över sin bror.
Gunilla Fransson på förvaltningsprocessenheten på Migrationsverket i Göteborg är en av de som fattat beslut i Mehdis fall. Hon menar att de som fattade beslutet enligt den tillfälliga lagen inte kunnat ta något annat beslut än det som redan är fattat. Han är en myndig person och som sådan behandlas han enligt lagen individuellt.
- Men det är klart att det är tragiskt för familjen. Det kan man ju tänka sig själv om man hade en son i 20-årsåldern. Jag skulle vara alldeles... ja det är tragiskt. Men vi följer praxis i våra beslut, det är ju inte så att vi aldrig tänker 'usch vad jobbigt...', säger hon.
De skäl Mehdi uppgav till Gunilla Fransson i sin ansökan om verkställighetshinder - att han hjälpt sin mamma med intervjuer och är efterlyst- räckte inte heller, eftersom det där inte framkommit något nytt och redan är prövat av Migrationsverket. Till Mehdi sade man att han inte hade bevis.
- Jag har bevis på att jag varit student. Och jag har bevis på vad de gjorde mot mig när jag var med i en demonstration, säger han och visar ett stort ärr på underarmen, som han fick när han blev knuffad in i ett skyltfönster.
Mehdis advokat som ska hjälpa honom att överklaga till migrationsdomstolen, Göran Bergendahl, tycker att fallet är mycket olyckligt. Han ska bland annat yrka på Mehdis hälsotillstånd som skäl för att få stanna.
- Men vi vill ju att familjeanknytning ska räcka som skäl för att få stanna.
Hur stora chanserna är att Mehdi får stanna vet han inte.
- Jag har ju jobbat i många år med asylärenden, så det är kart att man blivit lite luttrad, säger han.
Han upplever att migrationsdomstolen i Göteborg har börjat bli lite bättre på att ifrågasätta Migrationsverkets beslut, men han kritiserar samtidigt att det i dag tas mycket färre positiva beslut om asyl jämfört med början på nittiotalet.
- Varför det görs kan man undra, har asylskälen blivit sämre eller har våra attityder förändrats?