– Utifrån de extrema ekonomiska skillnaderna mellan länderna i EU och Centralamerika finns det i dag inte förutsättningar för ett avtal. Centralamerika har i dagsläget inte en chans, anser Daniel Pascual, ledare för en av Guatemalas största bondeorganisationer CUC.

Associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika bygger på tre pelare: bistånd, politisk dialog och handel. Men eftersom avtal redan finns kring de första två benen, anses förhandlingarna mest handla om ett frihandelsavtal.

Daniel Pascual tvivlar inte:

– För oss är associeringsavtalet med EU ett i raden av frihandelsavtal som började med USA och har följts av avtal bland annat med Chile, Japan och Taiwan. I och med frihandelsavtalet med USA sattes en standard som förhandlingarna med EU utgår ifrån.

Beslutet att inom kort få till stånd en ny förhandlingsrunda fattades förra veckan under ett informellt tredagarsmöte i Bryssel där representanter med ansvar för handelsfrågorna från Guatemala, El Salvador, Honduras, Nicaragua, Costa Rica och Panama och EU-kommissionen deltog.

Rundan som planeras hållas den sista veckan i februari blir den första sedan statskuppen i Honduras i juni 2009. Från EU:s sida har man hela tiden velat få till ett avtal som inkluderar alla länder i Centralamerika.

Redan efter kuppen i Honduras tryckte Spanien på för att fortsätta förhandlingarna utan Honduras medan de centralamerikanska utrikesministrarna föreslog att man skulle förhandla med den avsatta honduranska presidenten Manuel Zelaya. Detta gick det övriga EU inte med på. Men efter att Porfirio Lobo tillträdde som president den 27 januari gick det snabbt.

Det oroliga politiska klimatet runt Honduras riskerar att sätta käppar i hjulet för Spanien och de andra länderna som snabbt vill skrida till handling. Nicaraguas president, Daniel Ortega, har nämligen sagt att han inte vill förhandla med den nya regimen i Honduras, eftersom det skulle ses som ett indirekt erkännande av Lobos styre.

Mario Amador, som representerar de nicaraguanska företagarna under förhandlingarna, yrkar på att sandinistregeringen så snabbt som möjligt godkänner Porfirio Lobo och sätter sig vid förhandlingsbordet. Amador förklarar att orsaken till Nicaraguas motvilja förstärks av att Honduras har det tillfälliga ordförandeskapet för Centralamerika under förhandlingarna.

Ximena Ramírez, talesperson för den nicaraguanska rörelsen för kvinnliga företagare, håller med:

– Associeringsavtalet innebär en enorm möjlighet och Nicaragua kan inte isolera sig från den internationella handeln. Regeringen bör erkänna det nya styret i Honduras så snabbt som möjligt.

– Vi ska tänka på Centralamerika som en integrerad region, inte på en enskild regering som bara sitter vid makten några år. Ett associeringsavtal sträcker sig långt in i framtiden, säger Ramírez.

Men Daniel Pascual, i likhet med många sociala rörelser, ursprungsfolksorganisationer, NGO-nätverk och medborgare håller inte med.

Pascual syftar på att frihandelsavtalet med USA ledde till att amerikanska jordbruksprodukter dumpades på den guatemalanska marknaden och på så vis slog ut marknaden för lokala bönder. Den skadan är redan skedd, så vad han nu ser som oroväckande i ett avtal med EU är att dörrarna öppnas fullständigt för europeiska företag att investera i och utvinna naturresurser, såsom elproduktion genom vattenkraft och gruvutvinning av mineraler.

De områden där de för européerna lukrativa naturresurserna finns är tätt befolkade och en övervägande majoritet av befolkningen är ursprungsfolk. Totalt utgör de 60 procent av landets befolkning och i stort sett alla försörjer sig på småskaligt jordbruk. De alternativa försörjningsmöjligheterna är få.

– Vi behöver en integrerad jordbruksreform, inte ett frihandelsavtal med EU, säger Daniel Pascual.

Men det ser ut som om associeringsavtalet snart blir verklighet. Spanien, som innehar ordförandeskapet i EU under första halvåret 2010, har ambitionen att presentera ett färdigt avtal den 18 maj i samband med det eurolatinamerikanska toppmötet i Madrid.