Polissirenerna tjuter och helikoptrarna flyger lågt över huvudstaden Tegucigalpa. Klockan sju söndagen den 29 november öppnar vallokalerna. Utanför dem står hårt beväpnade poliser i svart från topp till tå, inklusive solbrillorna. Lika hårt beväpnade soldater patrullerar gatorna och kommer in på vallokalerna. En del soldater är gamla män. De hör till de 5000 reservister som har satts in för att hjälpa till att ”garantera säkerheten”.

De första förväntansfulla väljarna dyker upp. I de rikare stadsdelarna växer sig några av köerna till valurnorna långa.

– Lokalerna har aldrig varit så fullsatta på mitt valställe, försäkrar en manlig röstare.

– I dag om någonsin kommer jag att rösta. Om inte dessa val leder till att vi går mot ljusare tider, kommer inget att hjälpa, säger en medelålders kvinna på en annan vallokal.
De regeringstrogna medierna – i stort sett alla - börjar rapportera om ”massivt deltagande”.

I de fattigare kvarteren är köerna till vallokalerna kortare. Det rapporteras om att endast fyra till fem personer i timmen lägger sin röst vid vissa urnor. Det normala är 40–50 i timmen.
På gatorna tycks bara de som har, eller är på väg att rösta, synas till. De som bojkottar valet håller sig inom hemmets fyra väggar, vilket fronten mot statskuppen har uppmanat till. Uppskattningsvis hälften av befolkningen är del av eller sympatiserar med fronten.

Vi knackar på dörrarna till några hus som visar sig bebos av folk som bojkottar valen. En man säger:

– I vårt kvarter är det ingen som röstar.

I andra hem vill folk inte uttala sig.

– Det finns massor av civilklädda poliser i kvarteret. Militären patrullerar konstant. Vi har upplevt många övergrepp, men ingen vågar anmäla dem, förklarar mannen.

Klockan tre om eftermiddagen håller fronten mot statskuppen valdagens andra presskonferens.

– 20 fall av övergrepp har dokumenterats sedan i går och det har gått ut över 30 personer, rapporterar Bertha Oliva, ledare för människorättighetsorganisationen COFADEH.

En ung pojke fick en kula i huvudet av militären och ligger i koma. Militär och polis har gått in i folks hem och tvingat dem till vallokalerna. På ön Zacate Grande tvingades 800 familjer rösta. 20 unga flydde i skräck och deras öde är fortfarande ovisst, enligt Oliva.

I industristaden San Pedro Zula i norra delen av landet har motståndsrörelsen vågat sig ut på gatorna för att demonstera mot statskuppen och de enligt dem illegitima valen. Militären skingrade demonstraterna med gummikulor och tårgas. En journalist från Reuters blev skadad  och fick sys med nio stygn. I Tegucigalpa har en annan journalist anhållits för att  ha ”blandat sig i interna angelägenheter” efter att ha tagit bilder på stadens centrala torg. Ryktet säger att han senare deporterades.

Under presskonferensen rapporteras det också att folk hämtades in från grannlandet El Salvador för att rösta. På vissa håll lockade man folk till vallokalerna med utlottning av tv-apparater, kylskåp och till och med hus. På andra håll hotades folk med att de skulle avskedas om de inte röstade.

Klockan fyra om eftermiddagen stängs alla radio- och tv-kanaler och valmyndigheterna tar ordet: Vallokalerna ska hållas öppna en timme längre. Den officiella förklaringen är att bläcket, som trycks på röstarnas högra lillfinger, har tagit slut. En annan tolkning är att det är ett försök att kamma in flera röster.

Klockan tio, tre timmar försenade, presenterar valrådet de första officiella delresultaten. Och några minuter senare utnämns Porfirio ”Pepe” Lobo till valets vinnare. Samtidigt försäkrar valrådets domare att valdeltagandet har varit 61 procent. Det är ett högt tal. Normalt brukar högst hälften av honduranerna gå till valurnorna.

Domarna hänvisar bland annat till valobservatörernas rapporter. Observatörerna är få: endast 3 300 i stället för de 30 000 som hade beräknats delta innan statskuppen den 28 juni. Det finns inte heller representation från EU, OAS, Rio-gruppen, ALBA, UNASUR eller FN, de traditionella valens vakthundar.

– Observatörerna kommer från Rotary, kristna frikyrkor, katolska kyrkan, det republikanska partiet i USA, från högern i Panama och Colombia, säger journalisten Félix Molina från den självständiga radiostationen Progreso.

Det visar sig dock att det finns observatörer från EU, inklusive Sverige, på plats. De båda svenskarna har skickats ut av Jan Hjalmarsson stiftelsen.

Enligt centret för de självständiga honduranska medierna är valet fullständigt i händerna på kuppregeringen och dess militär som bara är intresserad av att cementera kuppen.

Dagen efter valet ger motståndsrörelsen en ny presskonferens.

Enligt fronten var deltagandet i valen, som de kallar en ”fars”, det lägsta i landets historia: bara cirka en fjärdedel av honduranerna gav sin röst. I de norra delarna av landet höll sig hela 80 procent av befolkningen hemma.

Frontens beräkning baserar sig delvis på deras egna observationer delvis på människorättighetsorganisationen CODEH:s stickprov, som skulle ha en felmarginal på 4,5 procent. Enligt CODEH röstade endast 22 procent av befolkningen.

Den avsatte presidenten Manuel Zelaya anser att det låga deltagandet borde leda till att valet ska avskrivas:

– Folket gick inte till urnorna i protest mot diktaturen, därför ska valet annulleras och göras om när vi har en rättsstat igen, säger han i ett uttalande.

Om motståndsrörelsen och Zelaya har rätt, stödjer endast endast cirka 15 procent av befolkningen Lobo.

Journalisten Félix Molina tror att den nya regeringen kommer att bli svag på grund av det låga förtroendet från medborgarna, att samhället kommer att bli än mer polariserat och att en stor del av det internationella samfundet inte kommer att erkänna den nya regeringen.

Fronten mot statskuppen ser det låga valdeltagandet som en stor seger.

– På detta sätt har honduranerna straffat kuppkandidaterna och diktaturen som nu har bråttom med att presentera det internationella samfundet en röstvolym som inte existerar.

Dagen efter valet firar fronten ”folkets bojkott” med en bilkaravan på cirka 300 bilar proppade med motståndsfolk som skriker slagord som: ”Vi vill ha Manuel tillbaka!” ”Vi har rena händer!” Sistnämnda är en hänvisning till lillfingret utan det bläck man får när man har röstat.

Karavanen kör först upp till den av militär starkt befästade brasilianska ambassaden, där Manuel Zelaya har varit inspärrad sedan slutet av september och senare vidare till USA:s ambassad.

Hittills har endast USA, Costa Rica, Panama, Peru och Israel erkänt valen. Enligt Arturo Valenzuela, USA:s viceutrikseminister för latinamerikanska frågor, är valet ett viktigt steg åt rätt håll, men inte tillräckligt. Han lovar att USA ska stödja Honduras i att överkomma krisen. 

Men det internationella samfundet är delat. Brasilien är på kollisionskurs med USA och utrikesministrarna på veckans iberoamerikanska stormöte i Portugal säger i ett uttalade:

–  Vi fördömer statskuppen, kräver att Manuel Zelaya återinsätts, ifrågasätter valet och efterlyser ett nationellt avtal i Honduras.
 
Manuel Zelayas öde är i händerna på kongressen som senare i dag ska fatta beslut om han ska återinsättas till hans mandat tar slut i januari. Organisationen för de amerikanska staterna, OAS, håller möte om Honduras på torsdag.

EU, inklusive ordförandelandet Sverige, har ännu inte uttalat sig.