2009 är ”supervalår” i Tyskland. Förutom förbundsdagsvalet har det varit val till EU-parlamentet, flera viktiga delstatsparlament samt kommunalval i några regioner. Supervalår är sällsynta, och eftersom mycket står på spel brukar de bjuda på en ännu större valrörelse, ännu hetare debatt och ännu mer passion. Men i år är allting annorlunda.

I fyra år har de två största partierna, kristdemokratiska CDU och socialdemokratiska SPD, styrt landet i en storkoalition. Efter en mandatperiods kompromissande har båda partierna svårt att förklara för väljarna vad som skiljer dem åt, istället försöker båda ta äran för regeringens framgångar och hålla rivalerna ansvariga dess motgångar. Samtidigt har finanskrisen gjort all högerretorik impopulär. Inte ens marknadsliberala Fria demokratiska partiet, FDP, talar längre om storskaliga avregleringar och privatiseringar. Därför är det koalitionstaktik snarare politikens innehåll som diskuterats i valrörelsen.

Vem som bildar regeringen kommer troligen inte vara klart på själva valdagen. Istället kommer ett förhandlingsmaraton sätta igång, där kristdemokraterna med förbundskansler Angela Merkel i spetsen hoppas bilda en högerkoalition med liberala FDP. Men det komplicerade valsystemet och socialdemokraternas ovilja att samarbeta med det relativt nybildade vänsterpartiet Die Linke innebär att ett troligt scenario är att varken en ren borgerlig eller ren vänsterregering kan bildas. Istället diskuteras mer eller mindre orealistiska koalitioner med namn som ”trafikljuskoalitionen” (röda SPD, gula FDP och De Gröna) eller ”Jamaicakoalitionen” (svarta CDU, gula FDP och De Gröna). Men om inget av blocken får egen majoritet är det troligaste att socialdemokraterna och kristdemokraterna försöker ingå en ny storkoalition.

Oavsett valutgången kommer den nya förbundsregeringen att stå inför stora utmaningar. Statsskulden växer snabbt och utbildningsväsendet har kritiserats som splittrat och orättvist. En annan fråga som har hamnat i fokus under valrörelsen är kärnkraften, som enligt ett beslut från år 2002 av Gerhard Schröders röd-gröna regering ska avvecklas. En rad tillbud i kärnkraftsverket Krümmel som ägs av Vattenfall och påstådda oegentligheter under CDU:s tid vid makten i början av 80-talet har bidragit till att väcka liv i kärnkraftsdebatten. Bland annat anklagas CDU-regeringen under förbundskansler Helmut Kohl för att ha manipulerat forskningsdata kring slutförvaring av kärnbränsle i gruvan i Gorleben. Nu har miljöministern Sigmar Gabriel från SPD lyckats göra avveckling av kärnkraften enligt tidtabellen till en viktig valfråga, vilket gör energiförsörjningen till ett av få politikområden där det finns klara skiljelinjer mellan blocken.

En annan person som hamnat i centrum inför årets val är Georg Klein - den tyska officer som beordrade ett luftanfall mot en kapad tankbil i Kunduzregionen i Afghanistan i början av september, med många civila offer som följd. Regeringen hade länge försökt tona ner engagemanget i Afghanistan och framställde gärna soldaterna som en sorts biståndsarbetare i uniform, men efter den kritiserade bombräden går det inte att längre att förneka att det är frågan om en krigsinsats.

Som i alla val finns även den här gången en rad mindre partier som inte ens kommer nära femprocentsspärren. Ett av dem är Piratpartiet som fick viss medvind efter att regeringen införde en kontroversiell lag om censur av vissa webbplatser för att begränsa spridningen av barnpornografi. Partiet har inte lika stort väljarstöd som sitt svenska systerparti men är i dag Tysklands snabbast växande parti. Redan före valet fick man också sin första parlamentsledamot när den socialdemokratiska medieexperten Jörg Tauss bytte parti efter att ha utretts av åklagare för misstänkt barnporrinnehav. Frågan är bara om Piratpartiet kommer att vinna eller förlora på den uppmärksamhet man fick genom den affären.

En del andra partier får inte ens stå med på valsedlarna den här gången. Bland annat har ”Die Partei” som startades av redaktörerna på satirtidskriften Titanic, och säger sig vilja bygga upp Berlinmuren på nytt, utestängts från valet. Beslutet har sågats av ledande jurister men kan inte överklagas före valet – därför har till och med OSSE:s valobservatörer uppmärksammat satirpartiets konflikt med valmyndigheten. ”Die Partei” vill överklaga valresultatet och teoretiskt sett kan valet göras om, men sannolikheten för det är liten. Ett supersupervalår kommer det nog inte att bli.