Nick tillbringar nätterna med att åka runt på Bostons vintriga gator och se till att de formlösa kroppar som ligger utspridda under diverse filtar fortfarande andas. Han ser framför sig en alternativ stadskarta där de platser man som hemlös kan sova är markerade, alla parkbänkar och broar. Nick kan de alla utan och innan. Varje bylte på marken skulle kunna vara hans far. Nicks far Jonathan är hemlös sedan han portats från det härbärge sonen arbetar efter alltför mycket supande och bråk. De bor i samma stad, far och son, och de kretsar runt varandra i cirklar men har egentligen ingen relation till varandra. Jonathan lämnade sin unga fru och sina två söner när de var små. Nick är sexton år första gången fadern kontaktar honom och får då ett brev från fängelset där Jonathan sitter inne för bedrägeri. Jonathan är en självupptagen man med ett förstorat ego. Han är konstnären som går och bär på den stora Romanen, mästerverket som kommer slå alla med häpnad, men som aldrig blir till.

Nicks egen historia följer till viss del faderns. De har båda vid olika tillfällen i livet arbetat som byggnadsarbetare, de ser sig som författare och de dricker alldeles för mycket. Nicks och Jonathans historier blandas och interfolieras med varandra. Arbetet på härbärget innebär en viss stabilitet för Nick men framkallar även stark ångest och ambivalens över att vara så nära fadern. Att komma alltför nära skulle innebära slutet för Nick, som med möda håller huvudet över vattenytan. Arbetet har något av en kompenserande verksamhet över sig. Genom att hjälpa andra män i samma utsatta situation som fadern närmar han sig honom stegvis men även sig själv och sitt öde. Som fadern skriver i ett av sina brev: 'Vare sig du vill eller inte: du är jag'.

Ännu en natt i Suck city innehåller mycket svärta och många människors personliga kamp och misär. Men Nick Flynns text är varken tung eller sentimental. Perspektivet är liksom distanserat och kommer rakt ovanifrån, men utan att för den delen bli kyligt eller enbart registrerande. Flynns språk är drabbande och direkt och inte sällan väldigt vackert.

Berättelsen drivs framåt både av den indignation och starka känsla av skuld Nick känner inför faderns situation. Men mellan raderna finns också ett frö av beundran och fascination inför denna beslutsamma överlevare som har en sådan bergfast tro på sig själv och sin förmåga. En slags upprättelse för sin familj upplever Nick då det visar sig att en av Jonathans alla berättelser, den om farfadern som uppfann livbåten, visar sig vara sann. Livbåten, den som håller en flytande när man planlöst driver irrande omkring på havet.