Flyktingbarn mår bra i skolan
Skolan är mycket viktig för barn som söker asyl i Sverige. Varför? I skolan kan barnen sluta att tänka på om de får stanna i Sverige eller måste åka tillbaka.
– Skolan är en fristad där barnen kan släppa tankarna på om de får stanna och bara vara sig själva. I skolan får barnen bara vara barn. De är här och nu. Genom att leka kan de också bearbeta händelser i sitt liv, säger Åsa Löwén.
Skolan är viktig för asylsökande barn. Där kan de tänka på andra saker än om de får stanna i Sverige. I skolan kan barnen leka och använda sin fantasi. Det är viktigt för att de ska klara att leva i verkligheten. Det skriver Åsa Löwén i sin avhandling. Hon är teolog, präst, läkare och forskare.Hon berättar att hela barnens och föräldrarnas liv handlar om ifall de får stanna i Sverige.– De känner sig oroliga när de hämtar posten. De vet inte om det viktiga brevet kommer i dag eller vilket svar de får.
Åsa Löwén berättar att barn lever i tre världar: den verkliga världen, fantasins värld och tankarnas och känslornas värld.– Skolan är mycket vikigt för de asylsökande barnens fantasi-värld. Om deras fantasivärld blir starkare klarar de också av verkligheten och sina egna tankar och känslor bättre. Utan fantasivärlden blir verkligheten för hård och tankarna och känslorna blir för ångestfyllda.Skolan är bra för de asylsökande barnens hälsa, skriver Åsa Löwén. Lärarna är viktiga. De visar barnen det svenska samhället.– Oftast mår barnens föräldrar dåligt. Skolan är trygg och allt är som vanligt där. Lärarna säger till barnen att de är trygga. Då kan barnen slappna av, säger Åsa Löwén.
När barnen får avslag på ansökan om asyl, kommer de ofta inte till skolan. Det är en varnings-signal om barnens hälsa.– Då kan de inte längre tänka bort verkligheten. De kan tänka att de ska begå självmord eller göra sig själva illa, säger hon.
Åsa Löwén vet inte om skolan kan göra så mycket mer. Hon tycker att skolan redan gör mycket. Men hon önskar att någon sa till barnen att de kanske inte får stanna.– De vet att de kanske inte får stanna. Men vi behandlar dem som om de skulle stanna. Barnen säger: Varför tog ni så bra hand om oss, ifall ni ändå skulle skicka bort oss?
