I Inför lyckta dörrar kretsar handlingen kring tre människor – två kvinnor och en man – som spärras in i ett rum utan vare sig speglar eller fönster. De har hamnat i helvetet och väntar på sitt straff, men straffet består inte av att brinna eller utsättas för någon fysisk tortyr. Det inträder istället när de inser att de måste tillbringa evigheten tillsammans i ett klaustrofobiskt rum.

Genom scenografin har man också lyckats återskapa denna känsla av instängdhet, där de enda ägodelarna är varsin puff att sitta på.

Den smygande insikten om varför de hamnat här och den inbördes misstänksamheten accelererar till ömsesidiga intriger som leder till att bubblan snart spricker. Var och en ställs då inför en plågsam självrannsakelse som leder till ett psykologiskt avklädande inför varandra.

Pjäsen som i sig är svår på grund av sitt existentiella innehåll och sin surrealistiska form, tolkas här av fyra unga skådespelare som genom ett intensivt framförande får stycket att utvecklas, fram till ögonblicket då det personliga skalet och allt skydd faller av de tre instängda.

Föreställningen är en djupdykande tolkning av Sartre, som skalar av det mänskliga beteendet där dessa skådespelare, om än med vissa moderniseringar, på ett uttrycksfullt sätt låter författarens pessimistiska syn på mänskligheten komma till uttryck.