Historien kretsar kring unga Delma (Helena Lindvall), som är svårt sjuk i cancer.

Ingen besöker henne och den enda mänskliga kontakten består av den trogna sjuksystern (Johanna Ohakas) som i sin yrkesroll måste distansera sig känslomässigt.

I sina drömmar, omtöcknad av mediciner och sjukdom, möter Delma Marilyn Monroe (Sandra Gustafsson), vars sånger är hennes enda tröst. I fantasin uppenbarar sig den sedan länge avlidna stjärnan och föreslår den sjuka att de tillsammans ska göra en kabaré om sjukdomen.

Föreställningen växlar sedan mellan Delmas drömmar, det enda som ger henne några stunder av befrielse.

Risken med ett så känsligt tema är att det kan bli stötande, men här har man lyckats mycket bra med denna svåra balansgång. Både skådespelare och regissör närmar sig ämnet på ett förtjänstfullt och balanserat sätt.

Det tunga allvaret finns hela tiden närvarande under den skenbara glättigheten.

Cabaret C är en svart, tragikomisk pjäs där de humoristiska inslagen ibland fastnar i vrångstrupen.

Föreställningen håller hela vägen igenom och de tre skådespelarna är utomordentligt bra i sina svåra roller. En eloge måste också ges till regissören som verkar ha finslipat alla detaljer för att det här ska fungera.

Det är en välspelad, närmast surrealistisk uppsättning som i all sin rättframhet säkerligen kommer att nå fram till många med sitt budskap och som inte lämnar någon oberörd.

Cabaret C har gjorts i samarbete med Cancerfonden.