I går togs första spadtaget i bygget av nya E18. Det är ingenting att fira, snarare är detta ett tillfälle att djupt beklaga. För samtidigt som man gräver för en ny väg så är det ännu ett spadtag mot ett mer orättvist Stockholm.

Människor som har pengar bosätter sig gärna i områden med oförstörd natur och långt från tung trafik och det är inte så konstigt. Men att Stockholms stad fördjupar och befäster dagens orättvisor genom att systematiskt missgynna vissa områden i stadsplanering, det är en skam. Jag tror att vi måste sätta ord på dessa orättvisor

Nyligen beslutade kommunfullmäktige i Stockholms stad att bevilja 875 miljoner för två smala överdäckningar över den breddade motorvägen som går nära bostadsområdena på Södra Järva. Förslaget att bredda vägen från fyra till sex filer har mött massivt motstånd från de boende. I remissrundor och samråd har hyresgästföreningen, lokala föreningar, skolor, företag såväl som enskilda Järvabor varit oerhört kritiska till en breddad motorväg och istället förordat att den läggs i tunnel. Att lägga vägen i tunnel skulle också vara det miljömässigt absolut bästa, något sakkunniga på både miljödepartementet och Vägverket är överens om. Trots detta vägrar Stockholms stad att ens utreda de extra kostnader som uppstår om man istället för överdäckningar väljer tunnelalternativet.

Medan Vägverket på ett lättvindigt sätt avfärdat den massiva kritiken från Järvaborna så har man tvärtom snabbt hörsammat kritiken från de boende i Bromma, Ekerö och i Grimsta som protesterat mot Förbifart Stockholm. För att försöka gå Bromma- och Ekeröborna till mötes föreslår Vägverket att den planerade Förbifart Stockholm dras i tunnel under Lambarfjärden och Grimstaskogen. Däremot kommer den fortfarande att gå i ytläge på Järvafältet.

Redan 2005 tog Stockholmsvänstern i stadshuset fram rapporten Miljö, en fråga om rättvisa som visade att det i Stockholm, precis som i andra stora städer i världen, förekommer en systematisk strukturell diskriminering när det gäller planerade vägbyggen och negativ miljöpåverkan.

Det är en enorm och upprörande skillnad på hur staden hanterar opinionen i de välmående stadsdelarna Ekerö och Bromma jämfört med hur man hanterar opinionen i Tensta-Rinkeby, vars befolkning har den lägsta medelinkomsten i staden, och där befolkningen huvudsakligen har utländsk bakgrund.

Tensta och Rinkeby ligger alldeles invid E18, på vissa håll går vägen endast 20–30 meter från bebyggelse. Bullernivåerna beräknas hamna på en nivå som är klart över de nationella riktlinjerna för buller. Sambandet mellan klass, etnicitet och planerandet av vägar är tydligt.

Elva miljarder beräknas exempelvis Norra länken kosta, där den dras i tunnel under rika Östermalm och Vasastaden. Medan Södra länken givetvis också fått en dyr tunnellösning, den landade på 8 miljarder.

Jag tror att det är dags att på allvar börja prata om miljörättvisa. Flera studier visar att ojämlikheten inte bara handlar om ekonomiska resurser, den genomsyrar hela vår livsmiljö. Vi måste ställa frågan: Hur mycket får invånarnas boendemiljö kosta?

Det är inte acceptabelt att den får kosta väldigt mycket när det gäller boende kring Kälvesta, Årsta och Östermalm men så lite som möjligt när det gäller boende på södra Järva.

Myndigheter, som Vägverket, måste lära sig att analysera vägprojekt ur etniska och klassmässiga perspektiv och göra en grundlig socioekonomisk analys inför varje nytt vägbygge. Statliga och kommunala planerare måste ha som uppgift att i planprocesser hitta lösningar som minskar miljöorättvisorna mellan olika delar av Stockholm. Politikerna måste se till att resurser fördelas rättvist mellan olika projekt, annars är miljörättvisa aldrig möjlig.

Vi måste också hitta former för att säkerställa inflytande för de människor som i dag sätts åt sidan till förmån för de bättre bemedlade.

Stoppa spadtagen, och börja istället byggandet av ett Stockholm för alla.