– Vi vill skapa en motbild till de bilder på bröst som vi ser i media, till den här normen för hur bröst ska se ut, säger journalisten Agneta Slonawski.

Hon och fotografen Emelie Asplund sitter i en soffa i sin stora, ljusa vindsateljé på Stigbergsliden.

– Det ideala bröstet har ju bara en bild, inga nyanser, vår bok är helt annorlunda, säger Emelie.

Hur ser då motbilden ut?

– Den består snarare av många bilder, svarar Agneta. Vi tror att varje kvinna bär på en historia.

Boken Bara bröst består av bilder och personliga berättelser om kvinnors relationer till sina bröst. Här finns allt från kvinnor som är så glada över sina bröst att de dansar framför spegeln, till kvinnor som gjort bröstförminskningar och kvinnor som önskar att de ibland kunde hänga av sig brösten på en krok och vila från att vara kvinna. Här möter vi små, stora, piercade, unga, gamla, runda och toppiga bröst. Helt enkelt bröst i alla verklighetens formationer. Agneta menar att bröstens olika stadier i livet hela tiden skapar nya intryck och tankar.

– Det är den unga flickans upplevelser, brösten som växer till sig, när barn ska ammas blir de matapparater. Jag är 50 år nu och de börjar bli lite slappa, nu måste jag förhålla mig till det, säger Agneta med ett leende.

Bokprojektet började för fem år sedan, men Agnetas fascination av kroppen och av brösten började långt tidigare.

– Den tidigaste bilden är från omklädningsrummet i högstadiet. Alla kommenterade sina bröst. De var fula, platta, stora. Jag tänkte, fast jag sa inget, men jag tänkte att jag var nöjd. Jag var platt innan jag fick barn. Det kan ju vara likadant nu som vuxen, det är helt accepterat att man klagar och säger ”åh, jag ser ut som en planka”. Man ber om ursäkt för sina bröst. Jag har reflekterat genom livet om varför det fortfarande är så.

Det gjorde att hon ville skriva en bok om ämnet. Agneta och Emelie hade arbetat ihop tidigare och bestämde sig för att tillsammans göra verklighet av idén. Men trots att de ville komma så långt som möjligt från den stereotypa bilden av brösten, var det inte alltid enkelt.

– Du föll ju in i det där med det vackra bröstet, säger Agneta till Emelie.

– Ja, jag märkte snabbt hur präglad jag var och att jag valde bort sådana bilder där jag tyckte att brösten var fula. Det var omedvetet, säger Emelie.

Hur var det att fota något så intimt?

– Jag tog bilderna först efter intervjun, när kvinnorna var förberedda, så det var inte tryckt på det sättet, säger Emelie. Men jag var försiktigare, och blev inte fysisk. Annars kanske man säger ”stå så här” och nuddar personen, men det gjorde jag inte nu när de var nakna.

I boken är det flera kvinnor som har gjort kirurgiska ingrepp. Agneta och Emelie berättar att de inte vill ge några pekpinnar, utan att de precis som när det gäller brösten i stort även vill nyansera bilden av bröstoperationer.

– Det är aktuellt med bröstförstoringar och vi ville visa en djupare historia än usch och fy, säger Agneta. En motbild är de som har gjort förminskningar. Det pratas det sällan om.

Med boken hoppas de båda författarna bidra till att tjejer och kvinnor får bättre självkänsla.

Och så vill de även att män ska läsa.