Det var mitt i festförberedelserna inför den stundande årsdagen för återvändandet efter landsflykten i Mexiko som 27 regeringssoldater gick in i byn Xamán och öppnade eld mot civilbefolkningen. Elva personer, varav två barn, dödades och 28 skadades.

Massakern begicks i slutskedet av det 36 år långa inbördeskrig under vilket regimen planerade och utsatte mayabefolkningen för systematisk förföljelse. Regeringsstyrkor och dödspatruller utrotade hela byar i jakten på gerillamedlemmar. Allra hårdast drabbades det område i norra Guatemala där byn Xamán är belägen.

Domen från 2005 som innebar att 13 militärer och en löjtnant dömdes till långa fängelsestraff var unik. Det var första gången som militärer fälldes för en massaker som hade begåtts mot civila under konflikten. Parallellt med mordrättegången har de överlevande kollektivt drivit ett civilt mål mot de skyldiga för att få upprättelse och ersättning. Om de lyckas kommer staten att tvingas betala ut skadestånd, eftersom de skyldiga var statsanställda vid tidpunkten för massakern.

Såren hos de överlevande är djupa och rättegångsprocessen har dragit ut på tiden. Den 25 september kallades de 27 överlevande vittnena för femte gången till domstolsförhandlingar. Vid de fyra tidigare tillfällena har förhandlingarna ställts in samma dag och alla tvingats återvända hem. Vittnena har själva fått stå för resan och biljettpriset har för majoriteten varit högre än dagsinkomsten. Den officiella förevändningen har varit att alla tolkar inte har varit på plats, men flera av vittnena menar att det snarare har berott på att de ansvariga har velat förhala rättsprocessen. Den här gången var alla tolkar närvarande.

Domstolsförhandlingarna ägde rum i en mörk, fuktig och trång byggnad med ett tjugotal poliser närvarande. Femton timmar efter att det första vittnet hade kallats in för att svara på domarens frågor lämnade det sista vittnet den provisoriska väntsalen.

Under kvällen avlossades ett skott utanför byggnaden. Det är inte klarlagt vem eller vilka som ligger bakom eller vilket motivet var, men flera av vittnena menade att det var riktat mot dem.

– Skottet avlossades för att vi är här och för att skrämma oss, säger ett av vittnena strax efter att händelsen hade ägt rum.

Redan dagen innan domstolsförhören uttryckte vittnenas talesperson att han oroade sig för sin och gruppens säkerhet. Sedan målet öppnades har rättegångsprocessen präglats av oegentligheter och hot.

– Vi måste vara försiktiga med vad vi säger till media, eftersom vi vet att det tidigare har fällts nedlåtande och rasistiska kommentarer om oss och information har manipulerats, säger gruppens talesperson.

Efteråt uppgav de flesta av vittnena att de var nöjda med att utfrågningen äntligen hade genomförts och uttryckte tillförsikt inför den kommande domen. Vittnenas advokat, Lucía Xiloj från Rigoberta Menchú stiftelsen, framhöll att det är viktigt att domaren håller sig inom den givna tidsramen och lämnar besked inom 30 dagar för att målet ska kunna avslutas. Så länge rättsprocessen drar ut på tiden finns det en risk att de överlevande, som många är gamla, hinner att dö.

– Hur länge ska vi behöva vänta på domen den här gången, två, fyra eller tio år? undrade ett av vittnena efter förhören.

I ett land som präglas av straffrihet och tystnad kring de övergrepp som begicks mot civilbefolkningen under krigsåren innebar förhören att man har kommit ett steg närmare sanningen.