Oklart vart regeringens trafikmiljarder ska rulla
Staten ska satsa hundratals miljarder på infrastruktur, men hur och var är ännu oklart. I sin kritik mot regeringen riktar oppositionen in sig på frånvaron av konkreta svar och krav på regionell medfinansiering.
Av de 417 miljarder kronor som regeringen vill satsa på infrastruktur under åren 2010–2021 går knappt hälften till underhåll av befintliga spår- och bilvägar. Resten ska investeras i en infrastruktur som utgår från användarnas behov och bidrar till uppfyllelsen av de klimatpolitiska målen.
Men i infrastrukturproposition fanns få konkreta svar på hur detta ska uppnås. Transportsystemen ska effektiviseras, men hur detta ska gå till preciserades inte. Frågan om statlig finansiering av det kontroversiella motorvägsbygget Förbifart Stockholm förblev obesvarad, och inga större nya projekt presenterades heller.
– Infrastruktur tar ju lång tid att bygga, det tar lång tid att planera dessutom, sade infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) på tisdagens presskonferens.
– Därför krävs framförhållning men också en oerhört klar lokalt förankrad process för att statens satsningar på infrastruktur ska vara de mest angelägna och göra mest nytta.
Statsrådet slog dock ett slag för mindre bilåkande.
– Hälften av bilresorna är kortare än fem kilometer, de skulle till exempel kunna ersättas med cykel.
För att detta ska kunna bli verklighet krävs dock en förbättrad lokal infrastruktur för cyklister, menade ministern. Hur en sådan ska se ut kommer regeringen att utveckla i den åtgärdsplan som nu ska följa på propositionen.
Det som ingår i infrastrukturpropositionen är främst en utgiftsram som regeringen vill att riksdagen ska godkänna, samt ett förslag om mer medfinansiering från regioner och kommuner. Det är denna medfinansiering, liksom frånvaron av klara svar, som oppositionen tar fasta på i sin kritik.
Socialdemokraternas infrastrukturpolitiske talesperson Ibrahim Baylan varnar för att regioner och kommuner med redan ansträngda ekonomier kan tvingas skära i sina kärnverksamheter.
Farhågorna delas av miljöpartiets dito Karin Svensson Smith.
– Detta i kombination med att staten tar bort hela bidraget till inköp av nya tåg till länstrafiken innebär en mycket större ekonomisk börda för regionerna. Då kan man bara dra ner på sjukvården, vilket på lokal nivå är ett nästan olösligt dilemma för alla partier, eller att höja biljettpriserna i lokaltrafiken, och det är också en dålig idé.
Trafikpolitiske talespersonen Peter Pedersen (v) dömer också ut regeringens förslag.
– Vi har en helt annan uppfattning om det här. Vi anser att infrastruktur är en gemensam statlig angelägenhet och ogillar att man ska tvinga kommuner och landsting att vara med och finansiera.
Infrastrukturpropositionen omfattar totalt 417 miljarder kronor, en ökning med 46 miljarder av den tidigare ekonomiska ramen som gäller fram till år 2012.
Av dessa ska 136 miljarder kronor gå till underhåll av vägar, 64 miljarder till underhåll av järnvägar och 217 miljarder till investeringar.
Den regionala och kommunala medfinansieringen ska öka. Infrastrukturministern har indikerat att detta kan lösas genom vägavgifter och trängselskatter.
Infrastrukturen ska planeras utifrån de klimatpolitisk måluppfyllelse. Oppositionen och miljöorganisationer har dock kritiserat regeringen för att inte presentera konkreta åtgärder.
Tidigare har staten stått för hälften av kostnaden när regionerna köpt in tåg till länstrafiken. Dessa bidrag slopas.
Frågan om höghastighetsbanor ska snabbutredas till 2009.
Inriktningen i infrastrukturpropositionen ska nu omsättas i en åtgärdsplan.
