För den som inte är väl inläst är det svårt att sätta fingret på Max Ernst som konstnär. Medan vissa ser dadaisten Ernst, förknippar andra honom främst med surrealismen och vänskapen med Breton och Dali. Ytterligare några kanske tänker på bronsskulpturerna i Louisianas trädgård. Eller på den radikale socialisten. Oavsett var du placerat honom innan, lär Moderna Museets storsatsning bjuda på en hel del överraskningar. För här finns än mer att hämta.

Ständigt driven av viljan att förnya sig och vägran att underkasta sig en disciplin, präglas Max Ernsts produktion snarare av föränderlighet och radikalitet än av en specifik tradition. Under hela sin livstid ifrågasatte han traditionella bilduppfattningar och reflekterade över konstens möjligheter. Uppfann nya tekniker och experimenterade med uttryck, ändrade stil och hållning.

Just föränderligheten och den oerhörda spridningen, som långt in på 1950-talet fick kritiker att avfärda Ernst som splittrad och mindre seriös, är det som i dag gör hans konstnärskap så intressant och framför allt fräscht. Och det är just Ernsts uppfinningsrika, upproriska och revolutionära inställning Moderna museet vill framhäva och belysa. Vilket man med bravur lyckas göra.

Spännvidden i utställningen är fascinerande. I det sammelsurium av uttryck och förhållningssätt som möter är det svårt att greppa att samme konstnär ligger bakom så vitt skilda verk. Utställningen går från ljusa och naiva dadafigurer, över avskalade surrealistverk, mot en mörkare, dovt färgsprakande dramatik som andas nutida fantasyestetik och dataspelsgrafik. I dag tycks det märkligt att de till synes helt moderna fantasivärldarna med förstenade bergslandskap, slemmiga småmonster och pärlgröna nymfer är målade så tidigt som på 1940-talet. Det är också för dem han främst hyllas av dagens unga konstscen.

Max Ernst (1891–1976) levde och verkade under en politiskt orolig och mörk period av Europas historia, vars svängningar tydligt avspeglas i hans konstnärskap. Den tyske konstnären hann uppleva två världskrig samt det spanska inbördeskriget, tvingades fly från Paris till USA 1941 där han levde i exil under ett decennium. Krigen och tidsandan, men också den egna situationen, oron och det kringflackande livet, påverkar hela tiden i atmosfären i hans verk över perioder.

I den skogslikt arrangerade utställningens olika avdelningar möts olika stämningar, ibland är det hotfullt, ibland dramatiskt, ibland kaotiskt och ibland lugnare. Allt förstärkt av den subtila ljussättningen i svaga färger, en för respektive period, tid och rum.

Dröm och revolution är en oerhört sevärd och välarbetad utställning, en slumrande konstskatt som täcker in en stor del av 1900-talets konsthistoria och samtidigt öppnar för nya tolkningar av ett av 1900-talets viktigaste konstnärskap. För den som är välbekant med Ernst bjuder utställningen ett unikt tillfälle att se så många betydelsefulla alster samlade, för en mindre initierad publik är den en oväntad och fascinerande upplevelse. Och yngre generationer kommer garanterat att uppskatta och känna igen sig i Ernsts mystiska fantasivärldar.