Recension


Fria Tidningen

Unikt möte med Ernst

Efter dryga tre år av långdragna övertalningsförhandlingar och upprepade nekanden kan Moderna Museet stolt presentera sin resursmässigt största satsning någonsin. Att spåra upp, och sedan få loss, de runt 175 målningarna, kollagen och skulpturerna från såväl privata samlare som namnkunniga museer över hela världen har krävt både gediget spaningsarbete och diplomatisk förmåga. Med facit i hand, retrospektivet Max Ernst. Dröm och revolution måste anses räcka som kompensation för all eventuell sveda och värk. Utställningen täcker in hela den inflytelserike 1900-talskonstnärens verksamma period, från 1910-talets dadaår i Köln fram till hans död 1976. Och i princip alla viktiga verk ur Ernsts mångfasetterade produktion finns på plats.

För den som inte är väl inläst är det svårt att sätta fingret på Max Ernst som konstnär. Medan vissa ser dadaisten Ernst, förknippar andra honom främst med surrealismen och vänskapen med Breton och Dali. Ytterligare några kanske tänker på bronsskulpturerna i Louisianas trädgård. Eller på den radikale socialisten. Oavsett var du placerat honom innan, lär Moderna Museets storsatsning bjuda på en hel del överraskningar. För här finns än mer att hämta.

Ständigt driven av viljan att förnya sig och vägran att underkasta sig en disciplin, präglas Max Ernsts produktion snarare av föränderlighet och radikalitet än av en specifik tradition. Under hela sin livstid ifrågasatte han traditionella bilduppfattningar och reflekterade över konstens möjligheter. Uppfann nya tekniker och experimenterade med uttryck, ändrade stil och hållning.

Just föränderligheten och den oerhörda spridningen, som långt in på 1950-talet fick kritiker att avfärda Ernst som splittrad och mindre seriös, är det som i dag gör hans konstnärskap så intressant och framför allt fräscht. Och det är just Ernsts uppfinningsrika, upproriska och revolutionära inställning Moderna museet vill framhäva och belysa. Vilket man med bravur lyckas göra.

Spännvidden i utställningen är fascinerande. I det sammelsurium av uttryck och förhållningssätt som möter är det svårt att greppa att samme konstnär ligger bakom så vitt skilda verk. Utställningen går från ljusa och naiva dadafigurer, över avskalade surrealistverk, mot en mörkare, dovt färgsprakande dramatik som andas nutida fantasyestetik och dataspelsgrafik. I dag tycks det märkligt att de till synes helt moderna fantasivärldarna med förstenade bergslandskap, slemmiga småmonster och pärlgröna nymfer är målade så tidigt som på 1940-talet. Det är också för dem han främst hyllas av dagens unga konstscen.

Max Ernst (1891–1976) levde och verkade under en politiskt orolig och mörk period av Europas historia, vars svängningar tydligt avspeglas i hans konstnärskap. Den tyske konstnären hann uppleva två världskrig samt det spanska inbördeskriget, tvingades fly från Paris till USA 1941 där han levde i exil under ett decennium. Krigen och tidsandan, men också den egna situationen, oron och det kringflackande livet, påverkar hela tiden i atmosfären i hans verk över perioder.

I den skogslikt arrangerade utställningens olika avdelningar möts olika stämningar, ibland är det hotfullt, ibland dramatiskt, ibland kaotiskt och ibland lugnare. Allt förstärkt av den subtila ljussättningen i svaga färger, en för respektive period, tid och rum.

Dröm och revolution är en oerhört sevärd och välarbetad utställning, en slumrande konstskatt som täcker in en stor del av 1900-talets konsthistoria och samtidigt öppnar för nya tolkningar av ett av 1900-talets viktigaste konstnärskap. För den som är välbekant med Ernst bjuder utställningen ett unikt tillfälle att se så många betydelsefulla alster samlade, för en mindre initierad publik är den en oväntad och fascinerande upplevelse. Och yngre generationer kommer garanterat att uppskatta och känna igen sig i Ernsts mystiska fantasivärldar.

Fakta: 

Konst

Max Ernst. Dröm och revolution

Var Moderna museet När T o m 11 januari

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Fascinerande släktsaga som kunde rymt mer

Recension

Väl gömt för den som inte vet vad han söker ligger Judiska museet, inrymt i ett bostadshus på Hälsingegatan strax invid Vasaparkens sydöstra hörn. För att komma genom entréporten slår du en kod, därefter på museidörrens ringklocka och inväntar signal innan det är dags att stiga på. Det känns onekligen lite som att träda in i en annan, lite hemlighetsfull värld. Och ett besök på museets senaste utställning tar dig heller inte ur den villfarelsen.

Stockholms Fria

Rent spel existerar inte här

Recension

Jag förstår att Roberto Saviano är rädd. I ful- och dum-maffians Neapel går till synes ingen säker. Är du dessutom högutbildad, klär dig i diskreta designerplagg och skriver en bok om din hembygds sjabbigt penningkåta verklighet, finns ingen anledning att misstro att priset på ditt huvud är så högt som utlovat.

En omodern Maria

Recension

I syfte att visa upp medeltida kulturskatter från svenska kyrkor i en ny, modern inramning och samtidigt utforska bilden av madonnan som tongivande för århundraden av kvinnoideal, visar Historiska museet den ambitiösa utställningen Maria – drömmen om kvinnan. Tonsatt av Eva Dahlgren och i ljussättning av teatererarbetaren Ellen Ruge visas ikoner och altarskulpturer från hela landet, sida vid sida med väggprojicerade blomster och modern danskoreografi på storbildsskärm. Allt av kvinnliga konstnärer för att hylla kvinnan och urmodern samt ge mer oväntade bilder av den heliga jungfrun än vad som traditionellt erbjuds.

Misshandel av spännande ämne

Recension

Kanske berodde det på mina egna ogrundade förväntningar, kanske på Normal förlags vilseledande marknadsföring. Oavsett vilket hade jag förberett mig på en bok om feministiskt motiverat sexarbetande med ett fräscht perspektiv på strippbranschen. Liw Enqvists debutroman är någonting helt annat. Och överraskningen är långt ifrån glad.

© 2025 Fria.Nu