– Det såg inte ut som kyrkogårdar i USA eller i Europa, säger löjtnant Marc Gryga. Begravningsplatsen hade inga gravstenar, men lokala ledare i staden Iriba nära gränsen mot Sudan var inte sena att tala om för löjtnanten att han gjort bort sig. Och Eufor, EU:s fredsbevarande styrka som ska skydda flyktingar och biståndsarbetare i Tchad, gick genast med på att bygga basen North star på en annan plats.

Missförståndet kring den polska basen var bara det första i en rad mindre konflikter mellan Eufor och lokalbefolkningen. Förutom valet av basens läge har även tillgången till vatten och de skador som Eufors fordon tillfogar de ömtåliga vägarna i landet orsakat slitningar.

Kanske är det vattenfrågan som är mest kritisk för förhållandet mellan EU-styrkorna och invånarna i trakten. Östra Tchad har alltid lidit av vattenbrist. 2004 kom en kvarts miljon flyktingar från Darfur till regionen vilket ledde till ökade påfrestningar på vattenkällorna i området. En rad biståndsgrupper har arbetat med att borra nya brunnar, bygga dammar för att utnyttja regnvatten och att öppna kanaler för att fylla på de underjordiska reserverna. Insatserna har gjort situationen bättre, men problemet kvarstår.

När Eufor nu placerar ut tusentals soldater och många ton utrustning behöver de tiotusentals liter vatten per dag, och vattenbristen har blivit till en vattenkris.

Eufor var berett på att vattentillgången skulle bli en viktig fråga. När Marc Grygas 100 soldater kom för att börja bygga sin bas i april hade de chartrat ett rysktillverkat Antonovplan, världens näst största flygplanstyp, för att frakta vattenflaskor till Tchad. Men vattnet räckte inte länge. I dag får polackerna – och de 100 fransmän, belgare och irländare som arbetar tillsammans med dem – varje vecka ta emot vatten som kommer i konvojer från den franska basen i Abéché.

Vattnet från de franska konvojerna är importerat och påverkar därmed inte vattentillgången i Tchad. Men lastbilarna måste färdas på vägar som inte är anpassade för så tung trafik. Vägarna är särskilt ömtåliga på de ställen där de går över uttorkade flodbäddar.

Det går åt mycket vatten för att bygga lägret North star, och Grygas styrkor har borrat en egen brunn. Men grundvattenståndet har sjunkit i den här delen av Tchad, på grund av överutnyttjande och allt mindre regn, och brunnen har visat sig vara en besvikelse. Därför finns bara ett alternativ kvar: lokala brunnar.

– Vi försöker att undvika att ta sanitetsvatten från de lokala brunnarna, men eftersom vattentillgången är så begränsad måste vi göra det ibland. Vi vill undvika att ge intryck av att vi hotar lokalbefolkningen genom att ta för mycket vatten, säger Marc Gryga.

Den polske försvarsministern Bogdan Kilch besökte Iriba i slutet av juni och sade då att EU-styrkorna och lokalbefolkningen måste dela på vattnet. Bakhit Abdaraman, sultan i Iriba, instämde i det, men påpekade att vattnet inte kan räcka till alla behov.

Fransmännen är mycket väl medvetna om det intryck Eufor gör på lokalbefolkningen. Många av de tchadier som känner till styrkans uppdrag är positiva, men när det gäller detaljer kan närvaron av utländska styrkor reta vissa.

När IPS följde med franska soldater som åkte in i staden Iriba för att köpa läsk och cigaretter betonade deras befälhavaren Mendi Bouland att det var bäst att hålla en låg profil. I vissa områden i Iriba tycker man inte om att se utlänningar, sa han.

På marknaden i Iriba möttes fransmännen också av uppretade män som ropade och hytte med knutna nävar.

– Relationerna är faktiskt ganska bra, åtminstone när det gäller fransmännen, säger Mendi Bouland, som menar att Frankrikes historia i Tchad har lett till att det har uppstått starka kulturella band mellan länderna.

– Men för polackerna är det annorlunda.

Marc Gryga är medveten om sitt potentiella PR-problem. Han säger att han träffar lokala politiker och traditionella ledare en eller två gånger i veckan för att informera dem om Eufors aktiviteter och för att inhämta deras åsikter. Och han säger att när hela den polska kontingenten är på plats, i augusti, ska de reparera vägarna och donera material till skolorna i trakten. Att upprätthålla säkerheten är Grygas viktigaste uppgift, men säkerhet är inte allt, säger han.