De professionella skådespelarna från Smålands musik och teater har lyckats egga flera av uppsättningens amatörer till storverk. Inte minst gäller det för barnen, och framför allt för berättelsens unga hjältinna, Lisa, kring vilken pjäsens såväl bofasta som resande folk vävs samman i ett tätt och mytiskt skimrande mönster.

Musiken, sångerna och scenografin samspelar vackert med att ge liv åt pjäsens lätt tablåartade scener. Scenbilden är särdeles imponerande; en publikgradäng med plats för säkert ett par hundra åskådare vrids, scen för scen, kring scenbildens komplext utformade bygge. Ur tidsdoftande dokumentära foton öppnas såväl interiörer som exteriörer i naturlig storlek från de stadens fattigkvarter som då stod i händelsernas centrum.

Glaset glittrar överraskande till när ett fönster öppnas högt upp i en husfasad. Nere på gatunivå, invid pjäsens centrala kafé, lyfter en grupp musiker, med sångens hjälp, fram berättelsens djupnande tragik. Musiken och sången lyckas över huvud taget att gestalta en stor del av pjäshandlingens underliggande stämningar, såväl den romska kulturens starka sammanhållning, som elden av hat ett fåtal arbetslösa, upptända av avsevärda mängder sprit, lyckas sprida till allt fler av Jönköpings medborgare.

Föreställningen lyckas efterhand mejsla ut några huvudsakliga karaktärer att spinna intrigens nät allt tätare kring och dramatiken stegras avsevärt när polisen, som legat lågt i förhållande till uppviglarnas våldshandlingar, tvingas ingripa till de förföljdas försvar. Parallellerna till senare tiders hatbrott mot invandrare blir så tydliga att det är omöjligt att inte reagera. Tårarna ligger ofta på lur i ögonvrårna, i synnerhet när Ralph Novak Rosenberg besjunger handlingen med romskt och traditionellt hållet sentiment.