En allt för långsam väg mot framtiden
Jag läser igenom mina gamla texter och inser att en del balanserar farligt nära att vara djurskyddsliga och med det legitimera djuranvändning. Men jag jobbar ju inte för att djuren ska få det bättre i människans tjänst utan för att de inte ska vara i människans tjänst. Frågan 'Om du visste säkert att djuret hade det bra innan det slaktades, skulle du äta kött då?' besvarar jag med ett nej. Nej, jag skulle inte äta köttet eller dricka mjölken eller bära skinnet eller dunet även om jag var helt säker på att djuren inte lidit i produktionen. För det handlar om att djur är kännande individer som har rätt till sina egna liv. Som har rätt att leva fritt och inte dödas av människor.
Det är en filosofisk tanke, jag vet. Som kräver ett förändrat samhälle? Javisst. Orimlig? Kanske inte. Den kan jämställas med de människorättsidéer som genom historien förkastats som befängda. Skulle kvinnor ha rösträtt? Ha! Löjligt! Skulle slavarna släppas fria? Ha! Löjligt! Skulle djur ha rätt till sitt liv?
Människorättsfrågorna jobbar vi fortfarande med: att en del fotbollsfans tröstar matchförlusten med att köpa sig sex. Abortdebatten. Fångars icke existerande möjlighet till privatliv på till exempel Guantanamo. Tortyr. Trafficking. Vi är inte klara. Jag tror inte på att vi måste avsluta en sak för att påbörja en annan. Jag tror inte att frågorna egentligen måste vara åtskilda. Jag tror inte att det ena utesluter det andra.
Jag fantiserar om en framtid utan krig, svält, förtryck. Vad säger de då om vår tid? Kanske att vi var barbarer. Hur kunde de göra så, kanske de undrar. Äta djur? Kriga? Förstöra planeten? Varför kunde de inte, i juni 2006, i Sverige, fatta ett beslut om att minknäringen skulle läggas ner? Varför lät de allt detta pågå, när opinionen och förnuftet sa att det var fel?
Kanske är det så de säger. Då hoppas jag att lärarna pratar om hur evolutionen gått framåt och ger exempel som att män generellt tjänade mer än kvinnor. Att man hade elefanter på cirkus. Att de allra flesta åt kött.
Och så berättar de att det fanns några som sa nej. Som sa nej till att arbetare utnyttjades och därför bildade fackförbund. Som sa nej till att kvinnor hade det sämre än män och därför blev feminister. Som sa nej till att djur utnyttjades och därför blev djurrättsaktivister. Om detta hoppas jag att de kan berätta på historielektionerna i framtiden.
Men det är så många liv som står på spel. I dag. Och därför är det ibland så att jag går djurskyddets ärenden i mina texter. Jag inser att inte alla djur kommer leva i frihet inom kort. Vi går med små steg framåt. Det är inte för att bara minknäringen eller kycklinguppfödningen ska stoppas som jag skriver om just det. I grunden skriver jag det jag skriver för att det är fel av människan att utnyttja andra djur, för kläder, för mat, för nöjen.
Mest av allt vill jag att evolutionen tar ett jättehopp framåt. Så att allt utnyttjande försvinner. Nu.
