Stockholm Europride stundar och liksom flera andra Stockholmsmuseer väljer Nationalmuseum att satsa på hbt-temat i sommar. I samband med öppnandet av den stora nätverksutställningen Article one i Djurgårdens Båthus 1 invigde Nationalmuseum i tisdags den mindre temasatsningen Queer – begär, makt och identitet, som fokuserar på såväl normativt genusskapande som överskridande av den heterosexuella normen inom den äldre bildkonsten.

Med utgångspunkten att sammanhanget och betraktarens egen bakgrund och förväntningar laddar bilder med innebörd presenteras verk av exempelvis El Greco och Eugène Jansson, vid sidan av androgyna porträtt av gayikoner som Drottning Kristina och Gustav III. Gemensamt för de runt 30 målningarna och skulpturerna är att de alla möjliggör för en homoerotisk tolkning eller på olika vis ställer frågor kring vad som uppfattas som manligt respektive kvinnligt och hur våra föreställningar om detta är väldigt tidsbestämda. Tanken är att utställningen ska introducera ett nytt sätt att se på befintlig konst, som museibesökaren sedan kan ta med sig och använda även i andra av Nationalmuseums salar.

Det handlar alltså främst om att sätta på sig queerglasögonen för att på detta vis möjliggöra för nya tolkningar av såväl tidigare kända som mindre uppmärksammade verk. Men utställningen berättar också om homoerotikens ständiga närvaro i konsthistorien, där utvalda konstnärers produktion vid olika tidpunkter adopterats av gaykulturen. Så har exempelvis El Grecos medeltida helgonmålningar sedan 1800-talets slut fungerat som samlarobjekt inom gaykretsar, där de skarpa avbildningarna setts som symboler för erigerade könsorgan. Belgiske Meuniers bronsskulpturer har även de möjliggjort en homoerotisk tolkning, liksom mytologiska motiv som exempelvis Leda och svanen. Och Sankt Sebastian, helgonet för snabbt läkande, som under 1980-talets hivexplosion kom att fungera som skyddshelgon för aidssjuka homosexuella. Pietro Peruginos klassiska 1500-talsmålning av en korsfäst Sankt Sebastian i minimalt höftskynke började redan under 1700-talet cirkulera bland homoerotiskt intresserade män, tveklöst som ett motiv för sexuell njutning.

Utställningen berättar också hur vissa typer av verk kommit att exkluderas ur konsthistorien. Den homosexuelle Eugène Janssons målningar av nakna manliga atleter från tidigt 1900-tal har exempelvis uteslutits ur översiktsverk och ansetts som mindre betydelsefulla än hans Stockholmsskildringar, i skarp kontrast till hur Anders Zorns nakna kullor istället hyllas som det mest betydande i hans produktion. Något som kan ses som en fingervisning om att föreställningar om kärlek och sexuella begär ligger till grund för vad som får en plats i konsthistorien och vad som lämnas därhän.

Queertemat är inget nytt för Nationalmuseum, som i två års tid hållit queerinriktade guidningar av museets samlingar i samband med Pridefestivalen under ledning av konstvetaren Patrik Steorn, som även ligger bakom utställningen i egenskap av utomstående sakkunnig. Visningarna har genererat stort intresse och dragit fler besökare än väntat. Det är tydligt att queertemat ligger i tiden. Nationalmuseum betonar dock att queertematiken inom konsten inte är någonting nytt eller trendspeciellt. Homoerotiken inom konsten har alltid funnits där, och när queer nu aktualiseras genom Stockholm Europride vill man visa hur äldre bildkonst kan användas för att spegla dagsaktuella frågor.

Queer – begär, makt och identitet är en lärd liten utställning, som dock bara skrapar på ytan av ett komplext och högintressant område inom konstvetenskapen där mycket mer av intresse finns att hämta. Tvivelsutan saknas varken den kunskap eller den insatthet som hade krävts för en mer djuplodande och matnyttig variant. Inte heller lär det fattas bildmaterial i det av platsbrist lidande Nationalmuseums dignande förråd av konstskatter.

Har du någon form av tidigare erfarenhet av queerteori eller genusperspektiv i allmänhet erbjuder utställningen inte mycket nytt och det hela kan lätt upplevas som platt och lite fattigt. Som en lättsmält introduktion till området fungerar det dock utmärkt. Och förmodligen är just detta utställningens syfte – att synliggöra ett tidigare okänt perspektiv för en allmänintresserad museipublik, kanske mestadels bestående av turister som betar av Nationalmuseum bland andra sevärdheter under en späckad Stockholmsvistelse.