Penny Century mottogs med blandad kritik, många störde sig på den störiga och brusiga produktionen som förde tankarna till Sonic Youth. Bear Quartet är liksom Sonic Youth ett band som ständigt strävar efter att utvecklas och som vågar stå emot rådande trender. När nu Sonic Youth släpper ett ganska konventionellt och rakt album så går Bear Quartet åt det andra hållet.

Sedan Ny våg (2002) har Bear Quartets album blivit allt mindre albumlika. Låtarna har blivit lösare i strukturen och man har gett sig ut i fler experimentella utflykter.

På Eternity now har man tagit ytterligare ett steg bort från det melodiösa. Visst finns här fortfarande melodier men de är inbäddade i en svartare ljudbild. Flertalet av låtarna är instrumentala och det stela och rätt råa svänget känns improviserat. Låtarna liksom bara pågår, precis som om de kunde göra så i evighet. Den avslutande låten Bear Quartet international airport gör nästan det med sina 21 minuter. Här varvas ett pumpande trumbeat och nerpitchad sång med en enerverande melodislinga i någon slags technopastisch. Det är tålamodskrävande, knäppt och efter ett tag rätt oemotståndligt.