Gemensamt för flera av karaktärerna i Johanna Ekströms nya novellsamling Titta hon kryper är deras rotlöshet och den tillfällighet med vilken de rör sig i de miljöer eller relationer de befinner sig i. De är på besök, ofta i modernt snygga och urbana miljöer. Det råder ett glapp mellan berättaren i texten och dennes omgivning, mellan betraktarpositionen, den som ser, och den gemenskap hon önskar vara en del av.

Texten är analyserande och introspektiv. Känslan av närhet till sin nästa förbyts snart till en starkare upplevelse av distans och just denna osäkerhet präglar Ekströms berättande. Här råder ingen trygghet utan de tillfälliga och konstruerade gemenskaperna bär istället på ett återhållet våld, aggressioner som aldrig får ta riktig plats i rummet. Det som sägs präglas av det som inte sägs men som känns, som finns mellan raderna, vilket skapar en större ensamhet och ödslighet.

Efter den uppmärksammade debutroman Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet återkommer Dave Eggers nu med novellsamlingen Hur vi hungrar i svensk översättning av Einar Heckscher. Här blandas texter av det verkligt korta slaget med längre noveller. Eggers prosa har en tendens att bara pågå, att förgrena sig åt olika håll utan någon egentlig och tydlig narrativ riktning. Här finns en slags respektlöshet för formen, som jag först upplever som en aning störande men som efter en omläsning framstår som berättelsernas styrka. En kvinna reser till Costa Rica för att träffa den enda av hennes vänner som fortfarande är singel och som hon ännu inte haft sex med. Historien följs av en slags kör som kommenterar och reflekterar över de inblandade. Även berättaren är tydligt närvarande och bryter illusionen genom att förekomma skeendet och ställa frågor eller påvisa vad berättelsen egentligen handlar om. De olika nivåerna; de banala känslorna och rädslorna, det storslagna, komplicerade, vackra och fula ställs allt tillsammans i en absurd blandning som tycks vilja påvisa livets surrealistiska dimensioner och skapar en känsla av overklighet mitt i det vardagliga.

Den amerikanska självbilden är en tematik som dyker upp i flera utav berättelserna. Västmänniskans rörelsefrihet i världen och hennes obekymrade konsumerande av upplevelser ställs mot den oro och klåda som drabbat mannen i novellen med den långa titeln: 'Vad det innebär när en folksamling i en avlägsen nation fångar en soldat som representerar ens eget land, skjuter honom, släpar ut honom ur hans fordon och sedan stympar honom i smutsen. '