Fredrik Nybergs nya diktsamling är ganska spretig och består av fyra olika delar. I del två, 'Agat och oliv', har alla dikterna rubriken 'Biografi', och här väver Nyberg samman biografiska fakta kring två kyrkoherdar som tjänstgjorde i Hasslövs församling med cirka 200 års mellanrum: Linnélärjungen Pehr Osbeck och författarens morfar Axel Abring. Fredrik Nyberg väver också in sina egna reflektioner kring skrivprocessen, märkliga infall som 'Dagbok öfver en ostindisk resa (utgiven 1757) går knappt att äta' och lösryckta fraser som 'Kapitalismen har tagit över våra liv'.

I de övriga delarna är det mer av en jag-berättelse, med blixtbilder från författarens liv.

Det här är inte alls poesi i min smak, på grund av att den känns så sluten, så intern. Ja, ibland har man en känsla av att den ende som kan förstå vissa av dikterna är poeten själv. Eller vad sägs om till exempel följande rader:

'Spänd i alkhl/ Jag smlr/ Ett foto/ En fotoförstorad Rad/ Tänk er hängt kött Sjlr Mttr/ Fbrr häromkring'

Det har varit högsta mode några år i den nyare svenska poesin att skriva på det här sättet, där det handlar om att själva språket står i centrum och det man skulle kunna kalla för handling får träda i bakgrunden. Det kallas ofta för språkmaterialism eller language-poesi. Fredrik Nyberg, som är redaktionsmedlem i den språkmaterialistiska tidskriften OEI är en av de mer uppburna poeterna i denna grupp. Men särskilt utmanande och gränsöverskridande tycker jag inte att det är. Text som handlar om text, det blir ganska torrt. Inte heller är det särskilt nytt, det gjordes djärvare språkexperiment på sextiotalet av till exempel Öyvind Fahlström. Och då var det med ett visst sinne för humor, något jag verkligen saknar bland dagens språkorienterade poeter.

Det blir inte rättvist bara för att båda blundar är en ofokuserad diktsamling, dikt efter dikt rullar fram, sprider lite fraser och rullar vidare utan att lämna några bestående intryck. Poeten verkar bara lite tankspritt skriva ner vad som faller honom in, på ungefär samma sätt som i hans tidigare diktsamling Åren.

Det hade varit mer spännande att läsa en diktsamling som till exempel gestaltade på vilket sätt kapitalismen har tagit över våra liv (i stället för att bara konstatera det). Vad vi har här känns mer som ett sammelsurium av lösryckta idéer och infall ur skrivarlyan.