Italienska valet väcker många frågor
Italien är ett land som är sargat av årtionden av ekonomiska kriser, politiska skandaler och korruption. Där måste nu Romano Prodi och hans Union bland annat rädda socialstaten, reformera landets ekonomi och befria pressen. Prodi har dessutom lovat att han ska styra för alla italienare i ett land som är starkt splittrat politiskt.
Omvärlden verkar positivt inställd till att EU-kommissionens före detta ordförande Romano Prodi sannolikt än en gång kommer att bli Italiens premiärminister. Men valresultatet var knappt och kommer inte vara säkert fram till den 20 april, då Högsta domstolen måste ge besked om valresultatet.
Italien är historiskt sargat när det gäller politiskt tumult och maktmissbruk. Efter omfattande korruptionsskandaler i början av nittiotalet framför allt inom Krist- demokratiska Unionen, började landets politiska karta delas mitt itu. Kristdemokraterna hade styrt med socialdemokraterna under 30 års tid i en ineffektiv koalition. Prodi och hans Union, som då innehöll färre partier än i dag, vann efter alla skandaler valet 1996. Denna regering splittrades och omformades två gånger under sin mandatperiod.
Men efter valet nu i veckan vet Union att risken är överhängande att Silvio Berlusconi och hans koalition kan vinna ett nyval, om ett sådant skulle bli aktuellt. Detta öppnar, om än motvilligt, för samarbete. Men Berlusconi är inte bara Italiens rikaste man, utan äger även 90 procent av landets television. Unionen vill ändra på detta, men kommer sannolikt inte få den makt de skulle behöva för att reellt förändra situationen med ägarstrukturer för Italiens medier. Informationsfriheten har minskat kraftigt i Italien, och 2005 hamnade landet på 77 plats i Freedom Press mätning. De flesta regimkritiska journalister och program har försvunnit ur media under de senaste fem åren, och flera kritiker menar att Berlusconis dominans av medierna är tätt sammankopplad med hans förhållandevis höga siffror i valet.
Den anarko-kommunistiska organisationen Federazione dei Comunisti Anarchici, FDCA, är en av de många starkt aktiva gräsrotsrörelser som finns i Italien. Nestor McNab som arbetar inom FDCA menar att Berlusconi-regeringen var ett reaktionärt projekt för att stärka den kapitalistiska och auktoritära kontrollen i landet. Fler än vanligt kanske är benägna att hålla med, men strax under 50 procent av befolkningen stödde trots allt Berlusconi i valet. Militärpolisen Gabriele från norra Italien menar att mediekoncentrationen inte är hela sanningen utan tror att ett grundmurat politikerförakt har lagt basen för årets valutgång.
- Jag tror att många känner att de inte kan lita på alla korrumperade politiker. Därför vill de inte betala skatter till dem, och Berlusconi vill sänka skatterna. Alltså ser han till att staten får mindre pengar, vilket ger mindre pengar för dem att stjäla, menar han.
Det är denna misstänksamhet som Prodi och Unionen nu måste tampas med. Detta i ett land som är i djup ekonomisk kris. Nestor McNab från FDCA menar att Prodi kommer ha mycket stöd inom industrin och hos fackförbunden. Själv tror han inte på det politiska etablissemanget, men tillägger att det kommer att bli lättare för honom och hans likar att existera med Unionen som regering.
