• De Ohälpligas historia är den andra fristående delen i Teater Jaguars trilogi, Tro, Hopp och Kärlek.
Göteborgs Fria

Underhållande och gripande

Teater Jaguar har en särdeles feeling för ungdomars uttryck och vinner därför också snabbt deras odelade intresse. I tidigare föreställningar som Bombastic, Vill inte se och Ärligt talat, har gruppen utvecklat ett särpräglat och nära formspråk som ställt sig på de ungas sida med olikartade och allmängiltiga problemställningar.

Teaterns sedan ett par år pågående trilogi behandlar tro, hopp och kärlek. I den första, förvånansvärt korta, Ctrl-alt-delete, förenades våningsplanets boende kring en bortgången granne i en ömsint undersökning av ett utraderat liv. Utan att ens försöka relatera till en ungdomsvärld fann gruppen ett fantasifullt sceniskt språk för skildringen av allas vår osäkerhet i frågorna kring liv och död.
Inte förrän i trilogins andra del, De ohjälpligas historia, börjar jag inse fördelarna med korta format. Olof Wretling har skrivit båda; ur improvisationer kring centrala teman vinner föreställningarna i komplexitet, koncentration och djup. Den senare utspelas under lunchrasten på Yummy Burger, och handlar om Jannes romantiska drömmar om Mimmi, som själv inte lyckas ställa sig inför några yrkesutmaningar eftersom hennes pappa äger stället, och om butikschefen Pelles hemliga dröm inför restaurangens stundande barnkalas.
Wretlings koncentrerade text alstrar en stark spänning i pjäsens kvickt uppseglande konflikter, spelet förmår också skickligt hålla den uppe på ett underhållande och gripande vis. Friktionerna vibrerar mellan de två anställda, Mimmi och Janne och deras förhållande till Pelles nitiska chefande. Bevekelsegrunderna får till en början bara publiken veta; vilket bidrar till att skapa en laddad förväntan. Det blir också dramatiskt verkningsfullt eftersom karaktärernas verklighet på ett roligt sätt lägger sig nära publikens.
En pjäs som handlar om hopp måste naturligtvis sluta lyckligt och texten tar också mark i ett trehändigt sagospel där alla får varandra på slutet och där allas drömmar uppfylls, med en självironisk blinkning till publiken. Att dessutom lyckas väva in sagan om Törnrosa i denna hamburgerosande atmosfär är inte dåligt och gör mig nyfiken på trilogins sista del, om kärlek.

Fakta: 

De ohjälpligas historia
Scen: Teater Jaguar
Manus och regi: Olof Wretling
I rollerna: Hans Brorsson, Torben Kulin, Sofia Westlund

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Varm och rolig familjeföreställning

Orusts Teaterförening har gjort sig omtalad för ett stort antal mycket välspelade amatörteaterföreställningar, inte minst Strindbergs Hemsöborna och Ibsens Peer Gynt. Den senare framfördes också, som nu Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, på Allmags trolska spelplats. Därför är det roligt att förkunna att Teaterföreningen återigen har lyckats; föreställningen är så genomarbetad och stämningsmättad, att det är en ren fröjd. Rollbesättningen är i stort sett perfekt; några av rollerna ageras också så nära det professionellas gräns att tiden tycks stå stilla. Ronjas frihetsbehov spelas kraftfullt fram av Rebecca Kaneld, med lika obändigt humör som man kan förvänta sig.

Göteborgs Fria

Regidebut som brister i spelrytm

Den italienska 1700-talsdramatikern Carlo Goldonis Värdshusvärdinnan passar väl in på Gunnebo, efter en, oftast mycket välspelad, rad av satiriska Molièrestycken. Goldoni, mer känd för pjäser som Två herrars tjänare och Gruffet i Chiozza, skrev ofta både lustfyllt och samhällskritiskt och Värdshusvärdinnan är inget undantag. Just denna värdinna, vällustigt spelad av Caisa-Stina Forsberg, driver värdshuset med god ekonomi och dess trånande adliga gäster till vansinne.

Expressiv show i kortformat

Bortsett från en ganska obegriplig pjästitel, med viss säkerhet skapad enkom för att ytterligare fördjupa Teater Pugilists sedvanligt provocerande bryderi, bjuder Martin Theorins pjäs, Snackmupp i TV, på hårt skruvad enmansshow i kortformat. Under endast en halvtimme, lyckas hans manus och regi komprimera ett helt spann mellan transvestitens dubbelhet och kärlekens smärta. Men en längre tids fördjupning hade nog inte skadat; ämnet skulle utan vidare tåla det.

Göteborgs Fria

Kärleksfull hyllning till Kent

Så vackert och kärnfullt humoristiskt tolkar Maria Hörnelius texterna i Kabaré Kent på Aftonstjärnan, att Kent Andersson närapå återuppstår i hennes gestaltning. Framför allt Maria Hörnelius, men också Bernt Andersson och Kjell Jansson, har under många år både arbetat med, och befunnit sig nära Göteborgs store poet och dramatiker. Det är heller inte utan viss kärleksfull lätthet de hittar det specifika och elegant drivande tonfall och den särpräglade satiriska hetta som alltid legat främst i Kent Anderssons uttryck.

Göteborgs Fria

Ett annat slags närvaro

Ibland sker något magiskt på scenen och allt blir helt genomlyst av närvaro. Det hände mig senast alldeles häromdagen på Folkteaterns Lilla scen. Pjäsen Nordost, av Torsten Buchsteiner, är ett formligt under av inlevelsefullt byggd dramaturgi. I Birte Niederhaus sällsamt täta regi, och med tre aktörer i vackert samspel, framstår berättelsen som i ett förklarat ljus.

Göteborgs Fria

© 2026 Fria.Nu