Scenografen Anja Rühle och regissören Natalie Ringler håller just på att avsluta dagens repetition när jag kommer in på Teater Tribunalen. Skådespelarna har redan lämnat scenen och de båda håller på att diskutera några detaljer. De har repeterat den brittiske dramatikern Martin Crimps pjäs Landet. Tidigare har Crimps Hotet mot hennes liv uppförts på samma scen.
- Handlingen i Crimps dramer befinner sig i ett eget universum, säger regissören Natalie Ringler när jag träffar henne i foajén. Till en början förefaller hans pjäser vara realistiska, men så småningom upptäcker åskådaren att så är långt ifrån fallet. Ramhandlingen till Landet utgörs av ett par som flyttar ut på landet. Mannen finner en medvetslös flicka som han tar med hem.
- I grund och botten är det en komplicerad politisk historia. Men pjäsen handlar också om vår längtan efter kärlek och trygghet. Rädslan för de människor som står oss närmast, säger Natalie Ringler.

I höstas spelade ni Orestien, ett antikt grekiskt drama. Finns det något gemensamt mellan det antika dramat och denna moderna pjäs?
- Ja, de tidlösa existentiella frågorna. De är eviga frågor.

Hur förhåller sig pjäsen i förhållande till Tribunalens övriga uppsättningar, som ofta är mycket samhällsorienterade?
- Det tycker jag är en bra fråga. Landet är ju också politisk, samtidigt som den skildrar individerna. Den visar hur människorna krymper av sin rädsla för människor som är olika. Det kan ju i verkliga livet avse invandrare eller andra som är 'olika'. Pjäsen visar människans rädsla, med betoning på vår egen. Inte egentligen människorna som kollektiv, utan just din och min rädsla och medelklassens 'korrekthet'. Vi vet vilka vi ska rösta på, vi vet vilka ramar vi ska hålla oss inom. Vi trycks ner av rädsla och krymper.

Natalie Ringler är utbildad i Krakow i Polen och vid Dramatiska institutet. Hon har bland annat varit skådespelare på den nu nerlagda Teater Aurora och därefter fortsatt som regissör.
- Jag kände tidigt i livet att jag ville ägna mig åt teater. Det var ett tidigt val, säger hon.

Vilket är roligast, att regissera eller att stå på scen?
- Sedan jag började regissera har det blivit allt roligare att stå på scenen.

Martin Crimps dramer karaktäriseras av 'knapphet, precision och avslöjanden'. Han kan sägas vara en postmodern dramatiker som ibland uppvisar likheter med Harold Pinter.
Martin Crimp föddes i England 1956, studerade engelsk litteratur i Cambridge och debuterade 1982 med pjäsen Living Remains, bara 26 år gammal. Nu är han drygt 50 år och har hunnit skriva många pjäser.
Huvuddelen av produktionen har skrivits för the Royal Court Theatre i London, men hans pjäser har spelats över hela världen.