• Lena B Nilsson, Elisabeth Göransson och Sara Wikström i Vinst varje gång
Göteborgs Fria

Kabaré utan sting

Vinst varje gång har Folkteatern kallat vårens nya föreställning, med undertiteln En bitsk kabaré. Niklas Hjulström har bett landets 'vassaste' skribenter att svara på frågan: vad skulle du vilja berätta från en scen ett stenkast från Göta älv i februari 2006.

Inte har det blivit särskilt bitskt men ofta väldigt roligt. Till de nummer som verkligen är vassa hör Petra Revenues saga om apatiska flyktingbarn, Mats Kjelbyes om allemansrättens genomslag i Irak, Afghanistan och några länder i Latinamerika. Också Carsten Palmaer slår in ett par fullträffar medan Thomas Tidholm och Maria Blom står för ett antal korta, lätt bisarra scener.
Egentligen är det Lisa Hjerténs scenografi som tydligast illustrerar samhällsbygget med dess perforerade väggar av grågul masonit. Samhällskritiken är lika blek som vanligt när den delvis folkrörelseägda teatern sätter den sidan till. På sätt och vis liknar upplägget de forna Kvastenrevyerna, men utan det spefulla sting som Kent Andersson och andra så ofta bidrog med. Numrens igenkänningspotential alstrar många skratt men kabarén tar oss inte över några utmanande gränser. Kvinnan som önskar rösta på Fredrik Reinfeldt på en socialdemokratisk röstsedel är förstås på kornet i tidens avsaknad av politisk dynamik.
Men man kan undra vart Kent Anderssons utlovade texter tog vägen, och det hade säkerligen inte skadat med en annan satirisk Andersson i sammanhanget, nämligen Mattias, och varför inte Göran Greider? Folkteatern behöver utmana gränserna för vad som är tillåtet att skämta om istället för att räddhågset lägga sig i samma gamla partipolitiskt bundna fålla. Ensemblens stillsamma, inverterade hyllningskör till Göran Johansson är näst intill genialt arrangerad, men om hans, och framför allt näringslivets ostindiefarare Götheborg hörs inte ett endaste litet pip. Skeppets pågående seglats och stundande målgång i Kina hade kanske annars kunnat platsa som röd tråd eftersom en sådan helt och hållet saknas.
Erik Ståhlbergs fem genomgående ljuvligt nördiga, kortkorta scener, signerade Maria Blom, fungerar precis som de kallas, som Käppen i hjulet. Är det månne hans häftigt överdrivna överbett som undertiteln syftar på. Jag kan i alla fall inte skönja något annat omvälvande bitskt i Folkteaterns vårkabaré.

Recensionen är tidigare publicerad i Bohusläningen.

Fakta: 

Vinst varje gång
Scen: Folkteatern
Texter: Thomas Tidholm, Carsten Palmaer, Maria Blom, Gertrud Larsson, Petra Revenue, Christina Herrström, Mats Kjelbye, Åsa Asptjärn, Malin Lindroth, Sara Kadefors m fl
Regi: Niklas Hjulström

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Varm och rolig familjeföreställning

Orusts Teaterförening har gjort sig omtalad för ett stort antal mycket välspelade amatörteaterföreställningar, inte minst Strindbergs Hemsöborna och Ibsens Peer Gynt. Den senare framfördes också, som nu Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, på Allmags trolska spelplats. Därför är det roligt att förkunna att Teaterföreningen återigen har lyckats; föreställningen är så genomarbetad och stämningsmättad, att det är en ren fröjd. Rollbesättningen är i stort sett perfekt; några av rollerna ageras också så nära det professionellas gräns att tiden tycks stå stilla. Ronjas frihetsbehov spelas kraftfullt fram av Rebecca Kaneld, med lika obändigt humör som man kan förvänta sig.

Göteborgs Fria

Regidebut som brister i spelrytm

Den italienska 1700-talsdramatikern Carlo Goldonis Värdshusvärdinnan passar väl in på Gunnebo, efter en, oftast mycket välspelad, rad av satiriska Molièrestycken. Goldoni, mer känd för pjäser som Två herrars tjänare och Gruffet i Chiozza, skrev ofta både lustfyllt och samhällskritiskt och Värdshusvärdinnan är inget undantag. Just denna värdinna, vällustigt spelad av Caisa-Stina Forsberg, driver värdshuset med god ekonomi och dess trånande adliga gäster till vansinne.

Expressiv show i kortformat

Bortsett från en ganska obegriplig pjästitel, med viss säkerhet skapad enkom för att ytterligare fördjupa Teater Pugilists sedvanligt provocerande bryderi, bjuder Martin Theorins pjäs, Snackmupp i TV, på hårt skruvad enmansshow i kortformat. Under endast en halvtimme, lyckas hans manus och regi komprimera ett helt spann mellan transvestitens dubbelhet och kärlekens smärta. Men en längre tids fördjupning hade nog inte skadat; ämnet skulle utan vidare tåla det.

Göteborgs Fria

Kärleksfull hyllning till Kent

Så vackert och kärnfullt humoristiskt tolkar Maria Hörnelius texterna i Kabaré Kent på Aftonstjärnan, att Kent Andersson närapå återuppstår i hennes gestaltning. Framför allt Maria Hörnelius, men också Bernt Andersson och Kjell Jansson, har under många år både arbetat med, och befunnit sig nära Göteborgs store poet och dramatiker. Det är heller inte utan viss kärleksfull lätthet de hittar det specifika och elegant drivande tonfall och den särpräglade satiriska hetta som alltid legat främst i Kent Anderssons uttryck.

Göteborgs Fria

Ett annat slags närvaro

Ibland sker något magiskt på scenen och allt blir helt genomlyst av närvaro. Det hände mig senast alldeles häromdagen på Folkteaterns Lilla scen. Pjäsen Nordost, av Torsten Buchsteiner, är ett formligt under av inlevelsefullt byggd dramaturgi. I Birte Niederhaus sällsamt täta regi, och med tre aktörer i vackert samspel, framstår berättelsen som i ett förklarat ljus.

Göteborgs Fria

© 2026 Fria.Nu