Det underbara livet bland prinsessor
Jag råkade växla över till MTV häromkvällen. De sände programmet The fabulous life of..., om Usher, artisten. Tevepubliken fick insyn i hans shoppingvanor - hänförda expediter beskriver hur han kommer in och handlar jeans eller solglasögon för tiotusentals dollar. Hur han spenderar mängder med pengar på smycken och bilar. 'Minken - en viktig ingrediens i Ushers liv!' säger så den överhurtiga speakerrösten. Och fortsätter: 'När vanliga människor inte ens har råd med en liten detalj av mink, och ännu mindre en hel minkkappa, då har Usher en hel soffa av minkpäls. Han kallar den sin kungsstol.' Glittrande ögon, en speakerröst som inte vet till sig i glädjen att få avslöja detta. Och inte avslöja i betydelsen visa på det lidande som skett för att skapa denna möbel, utan i betydelsen 'Titta vad du bara kan drömma om'.
Men varför ägna ännu mer mediatid åt Ushers soffa, varför ska det ens få plats i en krönika? För att programmet får mig att fundera. Vilket ansvar har kändisar? Har en musiker något ansvar över huvud taget över de signaler han eller hon sänder ut, eller har de bara ansvar inför sig själva? Med andra ord - är det värre om Usher köper en minksoffa än om en okänd person gör det?
Vi har sett det förut: Prinsessan Madeleine köper en Canada Goose-jacka med päls på kapuschongen och foder av gåsdun. Massa människor följer efter. Stjärnorna köper småhundar och innan du hinner säga Paris Hilton så har Chihuahuorna tagit slut i Sverige. Med följd att många smugglas in i landet på sätt som gör att en del plågas och dör. Och så vidare.
Men kan man verkligen hålla kändisarna ansvariga för att djur utsätts för detta? Kanske inte. De har ansvar för sina handlingar, precis som alla andra har de,t och borde därför ha avstått gåsjackan eller minksoffan. Så klart. Men dessutom vet de att miljontals människor följer det de har på sig och gör, och följer efter. Det är inte för inte som framgångsrika skådespelare och musiker får vara modebutikernas ansikten eller skapar sina egna klädbolag. Deras namn säljer. Tänk att ha den makten och det ansvaret i sina händer. Tänk att veta att om jag visar mig i de här solglasögonen så kommer försäljningen gå upp. Eller: tänk om jag visste att jag kunde påverka människor att leva bra liv genom att bete mig på ett visst sätt. Det gäller djuretiskt så väl som på många andra plan.
Därför är det befriande att läsa om människor - kända och okända - som har fattat vettiga beslut. Beslut att inte äta kött, bära läder eller att på annat sätt stimulera onda saker i samhället. Som kanske inte är perfekta förebilder i alla avseenden men som gör sitt bästa att dra sitt strå till stacken.
Det finns goda exempel. Fotomodellen Marcus Schenkenberg skickade härförleden en fuskpäls till drottningen för att säga att hon inte ska bära päls. Kanske påverkar det någon i rätt riktning. Tänk att ha den makten; så skrämmande och så berusande.
