• Åsa BodinKarlsson & Martin Nilsson i En helt vanlig diskbank
Göteborgs Fria

Helgjuten och rolig morgonritual

Utan större svårighet skulle man kunna föreställa sig att Masthuggsteaterns pjäs En helt vanlig diskbank fantiserats fram av barn som spånat kring egna varierade bilder av hur det kan gå till på morgonen när vuxna är på väg till jobbet.

Lina Ekdahl har skrivit en så originell och öppen underliggande text att det finns gott om plats för såväl barn som vuxna i publiken att själva forma en alternativ verklighet i scenens kök. Humorn påminner litet grand om Birgitta Egerbladhs Händelser i hemmet, fastän i ett betydligt mer komprimerat format.

För vem har inte funnit att åtminstone nyare diskbänkar nästan rymmer en hel oktav av toner att lustfyllt hamra fram, ett givet men fördolt musikinstrument av olikstämda pukor. Dessutom bjuder det här köket, kanske framför allt de två vuxna morgonsömniga människornas, (träffsäkert spelade av Martin Nilsson och Åsa BodinKarlsson), frukostbord på en hel orkester av vardagsinstrument att spela på. Traditionellt spel med skedar kommer till rytmisk rätt i Martin Nilssons skickliga händer. Av barnens förtjusta skratt och omedelbart smittade rytmkänsla att döma väcker det hela en igenkänning som heter duga.

Samtidigt vilar en aura av mystik kring detta vuxna par som väckarklockornas kör upprycker till liv ur sovrummets snarkningar bakom fonden; yrvakna trevar de sig fram mot köksbordets hägrande kaffe. De är båda lika brunmurriga som kökets obestämda tidsmarkör, kanske är de helt enkelt tidlösa i en evighetssnurrande rad av ständigt varierande grader av morgontrötthet. Men banka, det kan de, mer och mer. Osökt låter de köksredskapens olika klanger rytmiskt ljuda efter det att kaffets uppväckande energi lockat frukostflingorna ur köksskåpet. Med faten dragna och knuffade av och an över köksbordets sällsynt djupa resonansbotten varierar de den ursprungligt anslagna rytmen.

Till slut steppar de komiskt färdigklädda i slips och dräkt ut ur köket, på väg mot den gryende dagens okända mål. Den här föreställningen är en ovanligt rolig och helgjuten upplevelse som jag livligt och varmt rekommenderar till både barn och vuxna; alla kan utan vidare känna igen sig i handlingens långsamt uppiggande morgonritual.

Fakta: 

En helt vanlig diskbank
Regi: Rolf Sossna
Rytm/musik: Martin Nilsson, Åsa BodinKarlsson Scenografi, kostym: Råger Johansson
I rollerna: Martin Nilsson, Åsa BodinKarlsson

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Varm och rolig familjeföreställning

Orusts Teaterförening har gjort sig omtalad för ett stort antal mycket välspelade amatörteaterföreställningar, inte minst Strindbergs Hemsöborna och Ibsens Peer Gynt. Den senare framfördes också, som nu Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, på Allmags trolska spelplats. Därför är det roligt att förkunna att Teaterföreningen återigen har lyckats; föreställningen är så genomarbetad och stämningsmättad, att det är en ren fröjd. Rollbesättningen är i stort sett perfekt; några av rollerna ageras också så nära det professionellas gräns att tiden tycks stå stilla. Ronjas frihetsbehov spelas kraftfullt fram av Rebecca Kaneld, med lika obändigt humör som man kan förvänta sig.

Göteborgs Fria

Regidebut som brister i spelrytm

Den italienska 1700-talsdramatikern Carlo Goldonis Värdshusvärdinnan passar väl in på Gunnebo, efter en, oftast mycket välspelad, rad av satiriska Molièrestycken. Goldoni, mer känd för pjäser som Två herrars tjänare och Gruffet i Chiozza, skrev ofta både lustfyllt och samhällskritiskt och Värdshusvärdinnan är inget undantag. Just denna värdinna, vällustigt spelad av Caisa-Stina Forsberg, driver värdshuset med god ekonomi och dess trånande adliga gäster till vansinne.

Expressiv show i kortformat

Bortsett från en ganska obegriplig pjästitel, med viss säkerhet skapad enkom för att ytterligare fördjupa Teater Pugilists sedvanligt provocerande bryderi, bjuder Martin Theorins pjäs, Snackmupp i TV, på hårt skruvad enmansshow i kortformat. Under endast en halvtimme, lyckas hans manus och regi komprimera ett helt spann mellan transvestitens dubbelhet och kärlekens smärta. Men en längre tids fördjupning hade nog inte skadat; ämnet skulle utan vidare tåla det.

Göteborgs Fria

Kärleksfull hyllning till Kent

Så vackert och kärnfullt humoristiskt tolkar Maria Hörnelius texterna i Kabaré Kent på Aftonstjärnan, att Kent Andersson närapå återuppstår i hennes gestaltning. Framför allt Maria Hörnelius, men också Bernt Andersson och Kjell Jansson, har under många år både arbetat med, och befunnit sig nära Göteborgs store poet och dramatiker. Det är heller inte utan viss kärleksfull lätthet de hittar det specifika och elegant drivande tonfall och den särpräglade satiriska hetta som alltid legat främst i Kent Anderssons uttryck.

Göteborgs Fria

Ett annat slags närvaro

Ibland sker något magiskt på scenen och allt blir helt genomlyst av närvaro. Det hände mig senast alldeles häromdagen på Folkteaterns Lilla scen. Pjäsen Nordost, av Torsten Buchsteiner, är ett formligt under av inlevelsefullt byggd dramaturgi. I Birte Niederhaus sällsamt täta regi, och med tre aktörer i vackert samspel, framstår berättelsen som i ett förklarat ljus.

Göteborgs Fria

© 2025 Fria.Nu