Det är konstigt det där, för överallt ser man rubriker som säger 'Det är okej att äta spagetti på jul-afton', 'Fly julstressen - åk till solen', 'Trött på julmaten redan i november? Här är alternativen'. Och så vidare. En ganska okritisk hållning till att många vill ha alternativ, att många vill bort från allt vad julen innebär.

Och ändå - när vi diskuterar julmaten så verkar alla ha en närmast anal inställning till vissa komponenter. 'Nä, vi har slopat det mesta,' säger den ena, 'fast vissa saker vill man ha kvar. Ja, skinkan till exempel.' 'Ja, och pappa kan inte tänka sig en jul utan revbensspjäll', säger den andra, 'och barnen gillar ju köttbullarna och prinskorvarna'. Så vad tog ni bort? undrar jag. 'Hmm', säger de och ser besvärade ut. 'Vi tänkte ta bort rödkålen, men då blev tant Agda så förnärmad. Ja, hon har ju gjort den i alla år.'

Så, vi är överens om att alternativ är bra, alla verkar vilja skära ner. Och ändå så är man inte beredd att göra avkall på något. Se där, julen skiljer sig inte från resten av året. Mycket vill ha mer, och alla förändringar är av ondo. Samma personer som inte vill byta komjölken mot sojamjölk på müslin kan inte heller tänka sig att laga julgröt på sojamjölk. Inget är egentligen annorlunda mot andra tider.

Handelns Utredningsinstitut spår att årets julhandel kommer att omsätta ännu mer än förra året. 47,7 miljarder kronor tror de att vi kommer att spendera, vilket innebär 5 000 kronor per person. En stor del av detta - 40 procent - är julmat, och en stor del av julmaten är döda djur. Skänk en slant till välgörande ändamål istället för att köpa döda grisar, säger jag.

Jag har sällan hört någon som säger att julmat är gott. 'Åh, jag är så trött på julbord', 'äckligt mätt' och 'så kommer du i nyårskläderna efter julmatssvullandet' är repliker som poppar upp. Det vegetariska julbordet behöver för all del inte vara smalare - senapsauberginen som vi i min familj 'ersätter senapssillen med' består av gigantiska mängder sojagrädde. Och nötpatén består av - just det - nötter, inte heller det något magert alternativ.

Men det är ju inte heller min poäng. Min poäng är att alla säger sig vilja förändra, men allt för få gör det. Återigen renderar människans traditioner i att djur blir offer för misshandel och död. Historien är full av blodiga avtryck, och julen, vars egentliga orsak bytts ut mot köphysteri, har många blodiga lik på sitt samvete. Vem minns att tomten inte är den egentliga huvudpersonen? Det är sannerligen inte bara kristna som firar jul. Här har traditionen förändrats. Men om vi kunde överge Kristus, kan vi då inte överge skinkan också?