Henry Perowne är en framgångsrik neurokirurg i medelåldern. Han bor i centrala London i ett lyckligt äktenskap tillsammans med sin fru. Tidigt en lördagmorgon vaknar han plötsligt till och drivs som av en impuls att ställa sig vid fönstret och se ut över staden. Snart upptäcker han något obekant röra sig över himlen och förstår att det är ett flygplan på väg att störta. Perownes tankar går genast till terrorattentaten i USA och dess efterverkningar. Händelsen där vid fönstret och de tankar och oro den väcker formar Perownes upplevelse av det som senare utspelas under denna mycket speciella lördag.

Perowne är en saklig och rationell man. Han har inte mycket till övers för den mängd skönlitteratur dottern, och poeten, Daisy sätter i hans händer i syfte att sörja för sin faders litterära utbildning. Perowne vill få världen förklarad, inte uppfunnen på nytt. I operationssalen däremot, har Perowne full kontroll och total överblick. Här vet han vad nästa steg är och vad ett misstag skulle medföra av förödande konsekvenser. Här råder vetenskapens exakta lagar. När han rör sig i sjukhusets slutna värld av korridorer och salar är det som om han vandrar på gatorna i ett alldeles eget kontrollerat och kontrollerbart universum. Världen utanför verkar däremot bara bli mer svårbegriplig och komplicerad. Denna speciella lördag är dagen för den stora massdemonstrationen mot invasionen av Irak, och när Perowne ger sig ut på förmiddagen pågår förberedelserna och mobiliseringen för fullt. Dessa strömmar av människor som rör sig i staden dyker gång på gång upp och infiltrerar och infekterar Perownes vardagliga göromål och tankar. Världen utanför tar sig in i hans stillsamma liv och stör och irriterar samtidigt som de väcker starka känslor av skuld inför hans egen priviligierade situation. Han som är van att förklara det mesta reduktionistiskt; med medicinens hjälp, blir under dagen plågsamt medveten om denna förklaringsmodells ofullkomlighet. Genom att handla och träffa olika val, sätter han igång en kedja av händelser; han blir alltså medansvarig för skeendet.

McEwans text präglas av sorg. Livets förgänglighet, ojämlikheten som råder i världen och människans oförmåga att göra något åt den ligger som en slöja över texten. Det är en ordrik prosa full av associationer som träffsäkert gestaltar Perownes förvandling till ett membran som tar in omvärlden utan förmåga att sortera. När Perowne ser det fallande planet från sitt fönster blir han medveten om sin tillvaros sårbarhet och väcks ur den priviligierades slummer. McEwans text blir slutligen en meditation över västvärldens förlorade oskuld efter 11 september 2001 och den värld som föddes därur, som nu framstår som än mer osäker och komplex än innan.