Den mänskliga faktorn måste vara lagom
De är lika oss människor. Det är en av anledningarna till att man använder just dessa djur som försöksdjur vid forskning på Statens smittskyddsinstitut (SMI) i Solna. Resultatet förväntas därför bli mer rättvisande än om man använt sig av djur vars DNA står längre från vårt. Makakerna anses dock inte tillräckligt nära besläktade med människan för att försök skall vara förbjudet, vilket är fallet med människoapor och gibbonapor. I oktober 2005 utnyttjas drygt 60 apor inom försöksverksamhet i Solna. Apor används i forskning mot bland annat HIV/Aids och Malaria. Att använda apor i forskningssyfte är etiskt ohållbart, liksom att utsätta andra djur för plågsamma experiment som inte gynnar dem själva. Det gynnar inte någon - i många fall är DNA-sammansättningarna så olika att resultaten inte är tillförlitliga.
Aporna som används i försöken kommer främst från Asien och förs därifrån till Solna. I januari i år transporterades femtio apor via Nederländerna till SMI för att användas i djurförsök. Då aporna anlände kom fram var fyra av dem döda. Orsaken var långsam överhettning i bilens lastutrymme under den 17 timmar långa transporten. Under den tiden hade de inte fått någon tillsyn, inget vatten och bara ett äpple att äta. Burarna de satt i var minimala.
Plötsligt börjar aporna hoppa från trädet ner i vattnet för att ta sig till andra sidan av en liten vik. Honan med ungen dröjer kvar. Ungen går fram och tillbaka på grenen. Till sist tar honan kärleksfullt den i famnen och hoppar därefter resolut i vattnet. Ett par sekunder senare är de, dyblöta, över på andra sidan. Det är svårt att föreställa sig dem i en liten bur på en forskningsanläggning. Detta är dock det öde som väntar många av deras artfränder.
