På söndag förnyas nästan halva det argentinska parlamentet. Gator och torg täcks av politisk propaganda, men få argentinare verkar bry sig om de stundande valen.

Huvudmotståndare är inte olika partier utan två fraktioner inom det styrande Peronistpartiet. Partiets starke man, före detta presidenten Eduardo Duhalde, och Kirchner gör upp om makten inom regeringspartiet. 'Kirchneristas' ställer upp på separata listor under namnet 'Frente para la Victoria' (Front för segern) och ser ut att besegra 'duhaldistas'. I den viktiga Buenos Aires- provinsen står striden mellan de bådas fruar: Cristina Kirchner och Hilda Duhalde.

President Kirchner räknas till vänsterpresidenterna i Latinamerika tillsammans med Brasiliens Luiz Inácio 'Lula' da Silva och Venezuelas Hugo Chávez. Under Kirchners mandat har amnestilagarna från 1980-talet ogiltigförklarats och rättsprocesser inletts mot ansvariga för mord och försvinnanden under diktaturåren 1976-83. Kirchner är en frän kritiker av den Internationella valutafonden IMF och av den nyliberala politik som fördes i Argentina fram till kraschen år 2001.

I motsats till Kirchner representerar Duhalde 'det gamla' inom argentinsk politik: maffiastyre och korruption. Om 'Kirchneristas' be-segrar 'duhaldistas' med bred mar-ginal tar de kontrollen över Peronist-partiet. Paradoxalt nog sker detta med hjälp av väljare som i vanliga fall inte skulle rösta på peronismen.

- Cristina Kirchner når höga röstsiffror tack vare stöd från medelklassen och från progressiva väljare som traditionellt inte röstar på peronisterna, säger den argentinske statsvetaren Ricardo Rouvier.

Många argentinare börjar dock ifrågasätta Kirchner som förändringens man i argentinsk politik. Regeringen anklagas för att utöva påtryckningar mot tidningar och radiostationer genom sitt val av var man placerar statliga annonser. I slutet av valrörelsen har anklagelser om röstköp riktats mot Kirchner. Regeringen delar ut hushållsmaskiner till fattiga familjer i utbyte mot röster. Detta är en gammal sedvänja inom argentinsk politik, men många hoppades att den sittande presidenten skulle bryta denna tradition. Och trots att Kirchner kritiserar IMF ofta och hårt har hans regering alltid betalat av på skulderna till fonden. Det var betalningarna till privata långivare som ställdes in 2001.

- Kirchner är progressiv men även en argentinsk populist. Han är mycket pragmatisk och använder billig retorik. Kirchner framhäver sin egen person, ett typiskt drag inom peronismen, säger Ricardo Rouvier.

Det mest troliga är att K - som presidenten kort och gott kallas - stärker sin ställning i parlamentet och besegrar 'det gamla'. Hans nya utmaning kommer att bli att fortsätta representera 'det nya'.

Valdeltagandet kommer att bli högt eftersom det är obligatoriskt att rösta i Argentina. Men intresset för valen är lågt. Den värsta krisen är över och ekonomin återhämtar sig sakta men säkert. Entusiasmen Kirchner väckte 2003 har svalnat. Och kastrullerna som togs fram för att skrämma iväg politikerklassen för fyra år sedan används i dag till att laga grytor istället för att protestera.