De senaste fem skivorna har haft var sin medlem på omslaget och denna gång är det Peter Nuottaniemi som pryder det, i ljusblond peruk och rosamålade läppar tittar han självsäkert och förföriskt betraktaren i ögonen.

Nuottaniemi är en av de mest originella och intelligenta textförfattarna inom svensk popmusik. Få kan som han sammanföra frustration över det dagspolitiska läget, självrannsakande psykologisk skärpa och vemod till sådan vacker poesi att det gör ont. På Saturday night står han för de flesta av texterna men även för en del av musiken.

Bear Quartet har rört sig från renodlad pop på sina tidigare skivor till mer elektroniska och punkiga inslag. Det är som om varje album burit ett frö i sig av vad som komma skall. Calle Olsson, som tidigare i år släppte ett fantastiskt album med sitt soloprojekt Paddington DC, har satt spår i bandets sound sedan han blev medlem. Saturday night är mer elektronisk än tidigare album; trumbeatsen är hårt programmerade, Jejo Perkovic intensiva trummande och Jari Happalainens utmärkande gitarrspel är nästan helt frånvarande. I Know my order påminner om La Düsseldorfs svävande ljudlandskap och den grymma Today I will dress up, med stålhårda handclaps, är skönt åttiotals-burkig.

Bear Quartet slutar aldrig att överraska.