• 100 000 skattefritt - en frisk fläkt på teaterrepertoaren
Göteborgs Fria

Ung och klarvaken kritisk blick

Att flera kockar visst kan koka en riktigt härligt välsmakande soppa utgör Angereds Teater för närvarande ett slående bevis på. Fem unga lovande dramatiker, backade av dramaturger som Mattias Andersson och Lena Fridell, med regissören Öllegård Goulos effektivt sammanhållande hand över helheten; resultatet är mums för Måns. Dels har pjäsen 100 000 skattefritt egendomligt nog blivit i stort sett invändningsfri pigg och avklarnad snabbtänkt teater, dels uttrycker föreställningen som helhet inte så litet om samhällets borttynande solidaritet och om en ung och klarvaken kritisk blick.

Angereds Teater sökte under 2003 efter unga som ville bidra med sin bild av det begrepp som teatern önskade skildra, Det nya Sverige. Nära hundra ansökningar strömmade in, ur vilka teaterns ledning och dramaturgerna valde ut fem. Ingen av dem har tidigare skrivit för scenen. Med en närmast genial scenbild vars hela två vridscener skruvar fram pjäsernas korsklippta miljöer får man sig till livs både de enskilda pjästexternas särart och deras dramatiskt drivande helhet. Öllegård Goulos arbete med att sammanställa pjäserna till kommunicerande teater är också något av en bragd.

Angereds Teater intar en allt starkare tätplacering bland teatrar som önskar skildra inte bara förortens liv utan också vilja ge sin publik en undersökande bild av hur hela landet ligger. Sedan Niklas Hjulströms chefstid har också teatern samlat på sig rikligt med material om både ortens, stadens och Sveriges långsamma förvandling. Det märks tydligt i hela pjäsens dramaturgiskt vackra spännvidd mellan bilder som vi vant oss vid att ha fördomar om, som värdekonservativa invandrares syn på unga människor, och en bångstyrigt vrenskande ung kultur.

En av författarna, Elmira Arikan står också på scenen; det har hon gjort förr, både på Angereds Teater och på Folkteaterns barnscen. Här går hon bland annat en helt ljuvlig, minst tvåspråkig, inte endast dialektal, match mot Sofia Pekkari som hennes syster i egna texten Systrar som är en av föreställningens två absolut vassaste. I en dialog som obehindrat flytande förs i munnen på varandra, som går under, över och vid sidan om varandras idéer glider dessa två systrar till slut alltmer samman i ett enda gemensamt uppror.

Den andra texten, Jonathan Lehtonens Svennar, drabbar med häftig, träffsäkert underskruvad dialog åsikternas glidande utbytbarhet. Enver Ramirez text Knarkare fungerar som ett slags tragiska femminutersentréer, ett underliggande sceniskt kitt, tänkvärt inklämt mitt mellan vridscenernas två berättande kvarnhjul. Ove Wolf som vanligtvis brukar ses på Teater Jaguar gör här en av flera minnesvärda insatser som en av de utslagna, på stadig väg mot undergången. Wolf laddar sina repliker med dröjande pauseringar vars välfyllda tystnader förstärker hela speluttrycket. Också Tobias Jacobsson tillhör tveklöst scenens unga garde av lovande förmågor.

Till det allra märkligaste i föreställningen hör nog ändå att fram emot slutet höra Olof Palmes röst uttrycka sin vilja till ökad solidaritet mellan samhällsgrupperna. Egentligen var det alls inte en så särskilt underlig tanke på den tiden, men tyvärr avsevärt mycket mer svindlande idag.

Recensionen är tidigare publicerad i Bohusläningen.

Fakta: 

100 000 skattefritt
Pjäs: 100 000 skattefritt
Av Elmira Arikan, Jonathan Lehtonen, Mirjana Rakuljic Feldt, Enver Ramirez, Greta Sifrer
Regi, bearbetning: Öllegård Goulos
I rollerna: Elmira Arikan, Kave Foladi, Tobias Jacobsson, Carina M Johansson, Sofia Pekkari, Ove Wolf

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Varm och rolig familjeföreställning

Orusts Teaterförening har gjort sig omtalad för ett stort antal mycket välspelade amatörteaterföreställningar, inte minst Strindbergs Hemsöborna och Ibsens Peer Gynt. Den senare framfördes också, som nu Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, på Allmags trolska spelplats. Därför är det roligt att förkunna att Teaterföreningen återigen har lyckats; föreställningen är så genomarbetad och stämningsmättad, att det är en ren fröjd. Rollbesättningen är i stort sett perfekt; några av rollerna ageras också så nära det professionellas gräns att tiden tycks stå stilla. Ronjas frihetsbehov spelas kraftfullt fram av Rebecca Kaneld, med lika obändigt humör som man kan förvänta sig.

Göteborgs Fria

Regidebut som brister i spelrytm

Den italienska 1700-talsdramatikern Carlo Goldonis Värdshusvärdinnan passar väl in på Gunnebo, efter en, oftast mycket välspelad, rad av satiriska Molièrestycken. Goldoni, mer känd för pjäser som Två herrars tjänare och Gruffet i Chiozza, skrev ofta både lustfyllt och samhällskritiskt och Värdshusvärdinnan är inget undantag. Just denna värdinna, vällustigt spelad av Caisa-Stina Forsberg, driver värdshuset med god ekonomi och dess trånande adliga gäster till vansinne.

Expressiv show i kortformat

Bortsett från en ganska obegriplig pjästitel, med viss säkerhet skapad enkom för att ytterligare fördjupa Teater Pugilists sedvanligt provocerande bryderi, bjuder Martin Theorins pjäs, Snackmupp i TV, på hårt skruvad enmansshow i kortformat. Under endast en halvtimme, lyckas hans manus och regi komprimera ett helt spann mellan transvestitens dubbelhet och kärlekens smärta. Men en längre tids fördjupning hade nog inte skadat; ämnet skulle utan vidare tåla det.

Göteborgs Fria

Kärleksfull hyllning till Kent

Så vackert och kärnfullt humoristiskt tolkar Maria Hörnelius texterna i Kabaré Kent på Aftonstjärnan, att Kent Andersson närapå återuppstår i hennes gestaltning. Framför allt Maria Hörnelius, men också Bernt Andersson och Kjell Jansson, har under många år både arbetat med, och befunnit sig nära Göteborgs store poet och dramatiker. Det är heller inte utan viss kärleksfull lätthet de hittar det specifika och elegant drivande tonfall och den särpräglade satiriska hetta som alltid legat främst i Kent Anderssons uttryck.

Göteborgs Fria

Ett annat slags närvaro

Ibland sker något magiskt på scenen och allt blir helt genomlyst av närvaro. Det hände mig senast alldeles häromdagen på Folkteaterns Lilla scen. Pjäsen Nordost, av Torsten Buchsteiner, är ett formligt under av inlevelsefullt byggd dramaturgi. I Birte Niederhaus sällsamt täta regi, och med tre aktörer i vackert samspel, framstår berättelsen som i ett förklarat ljus.

Göteborgs Fria

© 2026 Fria.Nu