Skugga-Baldur är Sjóns femte roman. Den nominerades till det isländska litteraturpriset 2003 och vann även Nordiska rådets litteraturpris tidigare i år. Sjón, en pseudonym för Sigurjón Birgir Sigursson, skriver även dramatik, poesi och barnböcker och har också skrivit flera texter till Björk.

Det som utvecklas till en ömsesidig jakt mellan prästen Baldur Skuggason och rävhonan på fjället, beskrivs i korthuggen prosa där naturen är ständigt och starkt närvarande och arvet från den isländska sagalitteraturen tydligt. Den dramatiska jakten beskrivs typiskt stramt, osentimentalt och med drastiska och komiska repliker.

Kyrkans man skildras här som allt annat än gudfruktig; en ärelysten man utan samvete och med förakt för de svagare, som klår upp kyrkobesökarna om de inte visar enligt honom tillbörlig respekt.

Den unga flickan Abba hittas övergiven och skändad på ett fartyg som förlist och tas om hand av den goda, moderna och upplysta 1800-tals människan Fridrik B Fridjonsson.

Abba bär alltid med sig ett citat från Ovidius Metamorfoser: 'Allting förändras - ingenting förgås'. Och precis som den suggestivt skildrade naturens växlingar och skiften är just metamorfosen ett återkommande tema i Skugga-Baldur; Abba fascineras av fåglar och samlar på deras fjädrar, hon är väl bekant med HC Andersens saga om den fula ankungen och gläds när hon i gåva får en fjäder från en dansk svanunge. Den rävhona som Baldur Skuggason påträffar på fjället kan både tala och påminner om någon han känt tidigare i livet. När han senare själv trär på sig skinnet efter den döda räven är det svårt att avgöra vad som är människa och vad som är djur. Här blandas mytologiska inslag med en samtida etisk diskussion om samhällets svagaste.

Skugga-Baldur är en berättelse om ont och gott, vetenskap och tro, natur och kultur och om hämnd, originellt och vackert berättad med inslag av surrealism och magiska realism.

Sjóns prosa är välkomponerad och med sin rytm och koncentrerade form ligger den ofta nära poesin.