Justina Bkole, 38, var bara en liten parvel när hennes familj tvingades fly till Tanzania 1972 för att undkomma de strider som då rasade i hemlandet. Men hon känner fortfarande att hennes rötter finns kvar i Burundi.

– Här kan mina barn gå i skolan och vi har mat att äta. Men jag är fortfarande en flykting eftersom mitt hem finns i Burundi, säger fembarnsmamman Bkole.

218 000 burundiska flyktingar och deras ättlingar bor i tre flyktingläger i västra Tanzania. Men landets president Jakaya Kikwete vill att lägren ska stängas innan år 2010. Enligt FN har 80 procent av burundierna visat intresse för att bli medborgare i Tanzania, medan cirka 45 000 vill återvända till hemlandet.

Flyktingarna har tvingats söka tillstånd för att besöka andra platser och haft svårt att skaffa arbeten. Men de som lever i lägren, som drivs med hjälp av FN:s flyktingorgan UNHCR, har tillgång till tjänster som befolkningen i övriga Tanzania ofta saknar – som bättre sjukvård. Många känner oro inför att återvända till Burundi, inte minst eftersom de riskerar att förlora det skyddsnät lägren trots allt erbjudit. De som återvänder erbjuds en liten summa pengar, men inga löften om mark att slå sig ner på.

Cassian Benedict, 26, säger att han ändå kommer att återvända till sina föräldrars gamla hemland.

– Jag föddes som flykting och det gjorde mina barn också, men än är det inte för sent för oss. Vi kommer att få ett bättre liv där, jag är inte det minsta oroad, säger han.

Dar es-Salaam (IPS)