Gedi klarade sig oskadd från explosionen som dödade 15 personer och skadade 60. Han inledde sitt besök i Somalia den 29 april och reste tillbaka till Kenya den 7 maj.

Övergångsregeringen tillsattes förra året. Den har fortfarande sitt säte i Kenya där förhandlingarna om en fredlig framtid för Somalia har hållits. Förra året utsågs ett parlament som ska styra landet under en övergångsperiod på fem år och i oktober 2004 valdes Abdullahi Yusuf Ahmed till landets president.

Hittills har övergångsregeringen på grund av bristande säkerhet blivit kvar i Nairobi. Men kraven på att regeringen måste flytta hem snarast blir allt mer högljudda från många somaliska politiker.

Delar av landets parlament och regering kräver att regeringen ska installeras i huvudstaden Mogadishu, vilket också står i övergångskonstitutionen. Men många viktiga politiker, bland dem premiärministern Gedi, föredrar att regeringen får sitt säte i den lugnare staden Baidoa, omkring 220 kilometer sydväst om Mogadishu, eller i Jowhar, 90 kilometer nordväst om huvudstaden. De vill att regeringen flyttar till Mogadishu först efter att stadens många miliser har avväpnats.

Presstalesmannen Yusuf Baribari säger att denna konflikt i praktiken är löst, men flera andra politiker hävdar det motsatta.

- Parlamentarikerna röstade nyligen om var regeringen ska baseras och en övervägande majoritet röstade för Baidoa som den ort man ska verka ifrån med ett sambandskontor placerat i Mogadishu, säger Baribari.

Men flera av de viktigaste politikerna uppges ha en avvikande åsikt, bland dem fraktionsledarna Osman Ali Atto och Musa Sudi Yalahow. De är två av de ledare som har kontrollerat Mogadishu sedan diktatorn Siad Barre störtades 1991. Dessa båda ledare är också emot att en

regional fredsbevarande styrka utposteras i landet.

Den 18 mars slutade en omröstning om huruvida fredsbevarande styrkor ska placeras ut i landet i ett bråk. Merparten av de somaliska parlamentsledamöterna röstade mot en styrka. En av stötestenarna var frågan om etiopiska soldater ska ingå i en sådan styrka, något merparten av parlamentarikerna var emot. De somaliska fredsförhandlingarna har letts av den regionala organisationen Igad där Kenya, Uganda, Somalia, Sudan, Etiopien, Eritrea och Djibouti ingår. För att lösa problemen med fredsstyrkan sa dessa länders utrikesministrar nyligen att bara två av gruppens medlemsländer, Uganda och Sudan kommer att skicka soldater till Somalia om man bestämmer sig för att postera ut en fredsstyrka. Övriga länder ska bidra med logistiskt stöd till trupperna.

Men inte ens det löftet har lugnat alla somaliers oro för Etiopiens involvering i frågan. Debatten om behovet av utländska fredsstyrkor tyngs även av minnet av den förra utländska interventionen i landet 1993. Då skickades en FN-styrka in i landet vars uppdrag slutade i kaos - hundratals somalier, 24 pakistanska och 18 amerikanska soldater dödades då FN-styrkorna försökte avväpna miliser.

Matt Bryden, chef för Afrikas Horn-projektet vid tankesmedjan International Crisis Group, säger att det somaliska parlamentet måste enas i viktiga frågor.

- Den mest pressande uppgiften för presidenten är att försöka ena övergångsinstitutionerna genom att få parlamentet att tala med en röst så att utvecklingen kan gå framåt.

- Det här är en nationell enhetsregering som måste agera enligt konsensus. Så länge vi ser olika delar av regeringen ta egna beslut så kommer ingenting att lösas, säger Bryden.

Somalias övergångregering ska leda landet i fem år och sedan ska val arrangeras.

Sedan 1991 har nordvästra delen av Somalia brutit sig ur landet. Regionen kallar sig Somaliland och har förklarat sig som en självständig stat. Hittills har dock inte det internationella samfundet erkänt staten.