Trots att det kalla kriget tog slut för fjorton år sedan patrullerar fortfarande tjugotvå kärnvapenbestyckade Tridentubåtar världshaven. Var och en av dem har tjugofyra missiler som kan färdas 7 000 sjömil. Varje missil innehåller sjutton stridsspetsar som i sin tur kan färdas 300 sjömil mot olika mål. Det innebär att varje ubåt kan täcka ungefär halva världen och utplåna 408 städer. Och dessa ubåtar är bara en liten del av en kärnvapenarsenal som kontrolleras av en religiös fundamentalist (och tidigare narkoman) i Washington.

Även om stormakternas kärnvapenstyrkor kanske är ett extremt exempel på maktkoncentration är det just maktkoncentration som är vår tids kännetecken. Den moderna byråkratin har gjort det möjligt för en relativt liten grupp människor att äga och kontrollera i en häpnadsväckande omfattning. I Seattle bor till exempel en man vars företag utvecklat ett operativsystem som regelbundet kraschar. På det har han tjänat 63 miljarder dollar. Det innebär att hans förmögenhet är större än BNP i världens 31 fattigaste länder. Bland världens hundra största ekonomier finns fler företag än stater. Allmänhetens insyn i deras affärer är dock begränsad.

Därför är det utmärkt att det tyska journalistiska mästerverket Storföretagens svarta bok nu kommer ut i Stefan Lindgrens habila översättning. Här finns inte bara de vanliga beskrivningarna av kinesiska sömmerskor som arbetar inlåsta under slavliknande förhållanden (till en så låg lön och höga omkostnader att de ofta står i skuld till arbetsköparen), utan också undersökande journalistik i mästaren Günter Wallraffs efterföljd.

I ett reportage utger sig Klaus Werner för att handla med den sällsynta metallen tantal som används i våra mobiltelefoner. En stor del av världsproduktionen sker i det krigsdrabbade Kongo och exporten av metallen är både en viktig orsak till kriget och det som finansierar det. En påhittad identitet och några fax är allt som krävs för att visa att företag som blånekar verkligen är inblandade.

I ett annat reportage närmar sig Hans

Weiss läkemedelsbranschen med en liknande metod. Han utger sig för att arbeta för ett stort läkemedelsbolag som vill utföra olagliga tester av en ny antidepressiv medicin på människor. Det dröjer inte länge förrän han hittat både ungerska överläkare, som mot betalning är beredda att ställa sina patienter till förfogande, och bekräftelse på att läkemedelsbolagen verkligen utför sådana illegala tester.

Trots att de flesta företag nuförtiden uppger att de handlar etiskt visar Storföretagens svarta bok att etiken är satt på undantag och bara finns där under press från kunder. Därför avslutas boken också med femtio företagsporträtt, eller syndaregister, där också svenska företag som Sandvik och Ikea finns med.