På ytan har livet i Katmandu inte förändrats mycket sedan kung Gyanendra den första februari meddelade landets 23 miljoner invånare att han gett regeringen sparken och själv tagit över makten. Under den följande veckan drog kungen till baka en stor del av de rättigheter som finns garanterade i landets konstitution, fängslade hundratals politiska ledare och aktivister samt införde hård censur av medierna.

Sedan dess har landets säkerhetstrupper gripit alla som offentligt ifrågasatt styret, inklusive dem som i förra veckan deltog i olika firanden av, ironiskt nog, Demokratins dag den 18 februari.

Men dessa händelser bevittnas av ganska få av de ungefär en miljon människor som bor i huvudstaden. En del nepaleser menar att kungens agerande kan rättfärdigas av att de politiska partier som på senare år styrt landet inte agerat för folkets bästa. Vissa menar att politikerna heller inte förvaltat möjligheterna till fredssamtal med ledarna för det allt blodigare maoistiska uppror som härjar i landet. Ett inbördeskrig som enligt vissa bevisar att landet inte är moget för demokrati.

- För att kunna ha demokrati behövs självdisciplin, säger en person som är anställd vid en internationell ickestatlig organisation.

Han anser att kungen ska få tre år på sig att skapa ordning i landet. Misslyckas Gyanendra med det, är monarkin död, förutspår mannen.

Samtidigt känns allt väldigt bekant. I den nya boken Forget Kathmandu: An Elegy for Democracy beskrivs hur den dåvarande kungen Mahendra, Gyanendras pappa, 1960 genomförde en kupp i landet. Kungen förklarade på landets radio att han tvingats till dessa åtgärder för att få ett slut på korruptionen. En månad senare hade kungen förbjudit alla politiska partier och ersatt dessa med ett system som kontrollerades av kungahuset. Och man lyckades sedan behålla makten i tre årtionden.

Enligt bokens författare Manjushree Thapa är dagens nepaleser delade i frågan om kuppen utfördes av en diktator, eller för landets bästa. Kungens anhängare anser att politikernas eviga käbbel leder till uppror, vilket på sikt gör att landet hotas av upplösning.

Demokratiförespråkare menar i stället att man nu gått bakåt i tiden. Landets demokratiska krafter har starka band till det internationella samfundet, och en del analytiker anser att protesterna mot kuppen från länder som Indien, USA och Storbritannien varit förvånansvärt skarpa.

Människorättsgrupper som Amnesty kräver att kungen återinför de indragna rättigheterna inom tre månaders tid, vilket kungen tydligen sagt ska ske till amerikanska representanter, men också att USA, Storbritannien och Indien slutar ge militärt bistånd till landet.

Den militära hjälpen har kommit i form av vapen till kampen mot det uppror som under ett årtionde lett till 11 000 människors död, varav fler än 6 000 offer bara sedan 2002, enligt International Crisis Group.

Oberoende bedömare menar att landets militär inte kan vinna över maoisterna, men det tycks ändå som att kungen nu gett militären grönt ljus till att åtminstone försöka.

Maoisterna, som fram till den första februari krävde direkta samtal med kungahuset, vägrar nu diskutera med kungen, enligt den indiske analytikern S Chandrasekharan.

I söndagens upplaga av tidningen The Kathmandu Post rapporteras om att rebellerna förstört 15 fordon på den enda väg som leder in mot Kathmandu. Detta en vecka efter att maoisterna krävt ett stopp på all trafik in mot huvudstaden. Fordon lyckas fortfarande ta sig igenom, men priserna har nu börjat stiga och enligt rykten i huvudstaden kan de färska varorna vara slut inom bara några dagar.

- Det kanske händer saker på utsidan, men vi har i så fall ingen möjlighet att få veta nåt om det, säger kvinnan bakom disken på en liten servering i huvudstaden.