(Skidor, nordiska grenar) När tidningen når den svenske förbunds-

kaptenen Per-Erik Rönnestrand vill han inte utlova någon stor medaljskörd.

- Jag tippar att vi tar hem fyra medaljer. Som jag ser det så finns det väl tio till tolv som har chanser till medalj. Det är rimligt att tro att en tredjedel av dem kommer att nå ända fram. Sedan vet jag ju att åkarna själva har betydligt högre mål, men så är det alltid, säger Rönnestrand.

Vilka åkare är det du har de främsta förväntningarna på?

- På de traditionella längre sträckorna är det framför allt

Anders Södergren och Mathias Fredriksson som har chans till med- alj. På sprintsidan har Björn Lind och Thobias Fredriksson stora möjligheter att ta någon pallplats. Ja, egentligen har nog alla fyra

killar som åker sprint möjlighet att nå pallen. Bland damerna, som på den senaste tiden har närmat sig den absoluta världseliten, är det främst Emelie Öhrstig och Anna Dahlberg som jag hoppas på, fortsätter Per-Erik Rönnestrand.

Tyskland har på de senaste åren blivit en stark längdåkningsnation. Det är många som undrar vad deras framgångar beror på.

- Jag ser inte deras framgångar som något märkvärdigt. De har ett gäng talanger som har peppat

varandra, och som har klarat av att underkasta sig tuff träning. Det här går i vågor. Sverige dominerade på 1980-talet och Norge på 1990-talet. Tyskarna kommer kanske att dominera fem, sex eller kanske sju år. Sedan är det någon annan nation som tar vid. Det är alltså inget exceptionellt. Samma sak har ju inträffat för Sverige inom friidrott. Från att ha varit en B-nation i fri-

idrott har Sverige nu fått fram ett gäng friidrottare som är ledande i världen. Även här skulle jag tro att de stora framgångarna kommer att räcka i cirka fem till sex år, siar Rönnestrand.

De svenska skidåkarna verkar ha lätt för att drabbas av skador och sjukdomar. Lina Andersson har fått flera säsonger spolierade av envisa förkylningar. Sprintåkaren Peter Larsson har drabbats av ett virus som gör att han känt sig väldigt trött.

Per Elofsson blev utbränd för några år sedan och har haft svårt att hitta tillbaka och även Mathias Fredriksson var enligt pressen utbränd så sent som i våras.

- Skidåkarna tränar hårt och därför ligger de ofta på gränsen till vad kroppen klarar av. Det är då inte så konstigt att många drabbas av sjukdomar och skador. Vi ska komma ihåg att de andra länderna också är drabbade, men det uppmärksammas bara när våra egna åkare faller bort på det ena eller andra sättet. Ta till exempel den norske åkaren

Anders Auckland, som ifjol var överlägsen på de klassiska sträckorna. Han har också drabbats av ett virus. I år har han åkt en tävling och då kom han endast på en femtionde plats.

- Sedan var det väl inte riktigt sant att Mathias Fredriksson gick in i väggen ifjol. Han var helt enkelt trött efter en lång säsongs slit. Ifall inte åkarna är less efter en hel sä-

songs tävlande, så tror jag inte att de har gett allt. Det är likadant i många sporter. Anja Pärson är även hon väldigt less på tävlandet efter att ha kämpat om poäng hela vintern, fortsätter Per-Erik Rönnestrand.

Längdskidåkningen har de senaste åren haft problem med dopade åkare. Både Österrike och Finland har varit inblandade i dopningsaffärer. I färskt minne har vi också den tyske spanjoren Mühlegg som blev fälld för dopning efter att man hade hittat spår av epo i hans blod. Den svenske förbundskaptenen tror dock inte att någon av de svenska längdåkarna sysslar med förbjudna preparat.

- Helt säker kan jag ju inte vara, men jag skulle bli väldigt förvånad och besviken ifall någon av de svenska åkarna skulle vara dopad, hävdar Rönnestrand.

- Jag kan både förstå och inte förstå att idrottare i andra länder

dopar sig. I många länder betyder idrotten så mycket mer än här.

Utövaren kan säkra sin egen och sin familjs framgång ifall han lyckas vid ett stort mästerskap. Här i Sverige är inte idrotten lika av-

görande för de aktivas framtid.

Idrottsmännen är samma människor även efter framgången. Staten skänker inte den individuelle

idrottaren något hus eller villa efter att han gjort succé, vilket sker i en del andra länder. Ja, här betyder inte idrotten mycket.

- Fast det pratas om hur viktigt det är med svenska framgångar, så gör den exceptionellt knepiga byråkratin och den svenska jantelagen, att de som satsar på idrotten inte får så mycket tillbaka. Ifall Mathias Fredriksson skulle skada sig i en vadmuskel så skulle det bli ett ramaskri ifall han skulle få gå före i vårdkön.

- Trots detta är Sverige ändå framgångsrikt inom idrotten. Det tror jag beror på att de svenskarna idrottar för att de tycker att det är roligt, inte för att de måste tänka på sin framtid, säger Rönnestrand.