Under fjolåret växte landets ekonomi med runt fem procent. Och i den senaste opinionsundersökningen, som genomfördes i december av Datafolha, svarade 45 procent av de tillfrågade att de var nöjda med landets regering. Det är en uppgång med tio procent jämfört med i augusti, då landet fortfarande kände av den tidigare ekonomiska stagnationen.

Av de tillfrågade svarade dessutom bara 13 procent att regeringen skött sig dåligt eller mycket dåligt.

Samtidigt har Lulas pragmatism lett till frustration hos många av dem som hoppades på mer djupgående ekonomiska och sociala reformer i detta land, som är ett av de mest ojämlika i världen i fråga om inkomstskillnader.

Flera gamla allierade till den tidigare metallarbetaren och fackföreningsledaren Lula har gått över till oppositionen, eftersom de menar att vänsteridealen i det styrande Arbetarpartiet, PT, blivit förrådda.

Fyra utbrytare har bildat Partiet för socialism och frihet, PSOL.

När Lula inledde sitt fyraåriga mandat den första januari 2003 hade PT 94 av de 513 platserna i kongressens underhus och 14 av 81 platser i senaten. Två mindre vänsterpartier har dock lämnat den koalition som stödde Lula i valet i oktober 2002.

Även miljöorganisationerna är besvikna på regeringens politik. Beslut som att tillfälligt tillåta försäljning av genmodifierade sojabönor och att fortsätta landets kärnkraftsprogram är några orsaker. Att regeringen misslyckats med att stoppa skövlingen i Amazonas djungler är ännu en.

Rörelsen för jordlösa bönder, MST, tonade ner sin aktivism under presidentens första år vid makten. Men under 2004 började man återigen ockupera obrukad åkermark och myndighetslokaler för att tvinga fram reformer av jordbrukspolitiken.

Påtryckningarna från MST fick regeringen att lova att dela ut jord till 430 000 bondefamiljer fram till 2006. Men Joao Pedro Stédile, en av MSTs ledare, säger att MST anser att det behövs fler jordreformer.

Även flera andra sociala rörelser har distanserat sig från regeringen - även om de inte gått i direkt opposition. Bland dessa finns fackförbundet CUT, som traditionellt allierat sig med PT, och som Lula själv var med att bilda. Förra månaden demonstrerade CUT i huvudstaden Brasilia. De krävde 'hyggliga minimumlöner' och minskad löneskatt.

Lula föreslog då en ökning av minimilönerna med 30 procent, med början i maj.

Men eftersom landets ekonomi växer, blir kritiken ändå ganska lågmäld. Enligt finansminister Antonio Palocci har Brasilien gått in i en lång cykel av tillväxt, eftersom man för första gången på 30 år lyckats få en budget i balans samtidigt som man har kontroll över inflationen.

I fråga om socialpolitik finns en stark tilltro på att regeringens program kommer att ge positiva effekter. Detta gäller i synnerhet de familjesatsningar som redan ger drygt 6,5 miljoner fattiga familjer månatliga tillskott på mellan 35 och 240 kronor. Målet är att man år 2006 ska nå ut med detta stöd till över elva miljoner familjer.

Detta program ingår i kampanj Nollsvält - som även ger fattiga familjer möjlighet att köpa subventionerad mat, och som också syftar till en rad andra strukturella förbättringar.

Inför detta år har Lula uttalat att målen är fortsatt ekonomisk tillväxt, utökade sociala program och att skapa nya arbetstillfällen. Att nå upp till detta är av yttersta vikt om han ska bli återvald 2006.

Regeringen planerar en rad åtgärder i syfte att skapa ett bättre klimat för investeringar, däribland minskade löneskatter och snabbare juridiska processer och minskad byråkrati för den som vill starta ett nytt företag.

Att kombinera en ekonomisk

politik som leder till tillväxt och genomföra sociala program är den utmaning som Lula och hans regering tog sig an - även om detta också kostat dem allierade. Men att presidenten förblivit populär visar att hoppet lever bland de breda kretsar där man känner av att ekonomin växer och fortfarande hyser tilltro till regeringens sociala program.